...Bengt Ivan. Född söndagen den 5 december klockan 15.12. 3225 gram och 48 cm.



Så kom han då äntligen, 8 dagar för tidgit. Vår efterlängtade Bebbelobbe. Som visade sig vara en efterlängtad son.

Allt gick hur bra som helst. Klockan 02.00 (cirka), på natten mot söndagen, vaknade jag av de första värkarna. Gick hemma och drog och klockade dem. 5 minuter mellan varje värk. Lite lagomt långt mellan. Tog några alvedon för att kolla "äktheten" i dem, och nog var de äkta alltid.

När klockan var 9 åkte Marcus och jag in till stan för att vara med på Prinsessans simskoleavslutning. Tog med mig BB-väskan utifallatt. Satt på badhuset bland allt folk och höll god min medan värkarna avlöste varandra. Lyckades bra för ingen hade anat något. Skådespelare, ett nytt yrke kanske?

När klockan var 10 och avslutningen var över så ringde jag in till BB för att höra vad de tyckte. De tyckte att vi kunde komma in om vi ville. Okej, tyckte jag. Vi kan ju alltid kolla hur läget ligger.

Kom till BB runt 10.30-tiden och där blev vi kvar. Varken Marcus eller jag var riktigt beredd på att stanna så när barnmorskan sa att hon skulle skriva in mig så tittade vi på varandra som två fån.
- Vaddå? Ska vi stanna? utbrister jag.
- Ja! Inte skickar vi hem er nu. Ni ska ju snart föda barn! utbrister barnmorskan förvånat.
- Nu? Ojdå! sjunger både jag och Marcus ut i korus.
Det var bara att gilla läget och finna sig i detta faktum. Det som vi har väntat på så länge, och längtat efter, gav oss plötsligt en handflata i ansiktet. Nu skulle det ske!
Så, sagt och gjort, 4 1/2 timme senare var det över. Det var lite dramatiskt en kort stund precis när han kom ut för navelsträngen låg runt halsen och drog åt under krystvärkarna. Men, efter någon minut (som kändes som många fler) låg äntligen Erik Bengt Ivan i min famn med tio fingrar och tio tår. Välskapt och underbart vacker.
Lycka!

Han har mammas mun, haka och hals. Pappas panna, näsa, öron, fötter och polisonger.

Kan också tala om att all denna helvetelusiska halsbränna som jag har haft, den gav utdelning. Under mössan finns ett mjukt täcke av mörkblont hår :)

Prinsen är fantastiskt snäll. Äter och sover och skiter lite däremellan. I natt som var hade han dock ont i magen så då höll han oss vaken hela natten.
Prinsessan är en lycklig storasyster. Hon vill vara med och hon gosar gärna mycket med honom. Hon tyckte dock att han var väldigt jobbig i natt då han skrek mest hela tiden. Då var han inte rolig :)

Släkt och vänner har varit förbi och gratulerat och tittat på underverket. Han har fått så mycket fina kläder att ha på sig. Tacksamt eftersom han endast ägde 2 uppsättningar "pojkkläder". Jag har fått vackra blommor av mor- och farföräldrarna.
Någon gång under förlossningens gång så hade jag sagt till Marcus att "nu har jag gjort mig förtjänt av 10 stora röda rosor, minst" så när jag kom hem så stod det 11 röda stora vackra rosor på bordet. Plus att han hade beställt smörgåstårta.
Kan tillägga att han är en mycket stolt far :)

Nu ska jag gå och snusa på min lille son. Mys.