...har gått i slowmotion...

Söndagen började med ännu en sovmorgon. Vaknade klockan 12. I och för sig rejält förkyld...men sovmorgon två (!!!) dagar i rad är ju inte klokt...

Jag lyckades dock samla ork till att städa övervåningen. Marcus förbarmade sig tack och lov över dammsugningen. Golvmoppning och annat stök räckte alldeles bra för att jag skulle vara handikappad resten av dagen.
Fint och fräscht blev det i alla fall här hemma. Underbart.

Skulle. Tänkte. Ville. Göra julkorten men förkylningsdemonen ville annat, så jag låg platt i soffan resten av dagen.

På kvällen fick jag ett underbart telefonsamtal. Från Prinsessan. Hon ringde för att berätta att hon hade kommit hem från Stockholm/Åland-resan och att hon hade haft det jättebra. En så underbar överraskning att få höra hennes röst!

Måndag. Utslagen. Klubbad. Golvad. Helt dyngförkyld. Jag gjorde absolut inte ett vettigt ting denna måndagen. Jag låg under täcket framför TV:n och tittade, ömsom sov. Åt lite mellan varven. Ibland masade jag mig bort till datorn för att kolla Facebook och bloggar.

Skulle. Tänkte. Ville. Göra julkorten. Men så blev det inte. Det vet i tusan om det blir några julkort i år. Hmmm.

Tisdag. Vaknade tidigt och kände mig hyfsat pigg. Åkte in till Solle för ett besök på MVC. Igen. Det är bra med täta kontroller men det känns nästan som den här följetongen börjar bli lite uttjatad :) Hur som helst...här kommer fortsättningen (den som inte är intresserad kan hoppa över det här...).

BT: 135/90. Inget nytt där inte. Ligger på mina stadiga 90 i undertryck.
Protein/äggvita: < +1. Ingen ändring där heller. Alltså inte ens möjligt att skriva in i journalen.
Vikt: + 1,5 kg. Ooops.
Blodsocker: 4,9. Perfekt.
Blodvärde: 137. Utan anmärkning.
SF-mått (magmåttet): 35 cm. Helt i sin ordning. Ligger på "normalkurvan".
Bebbelobbens hjärtljud: 170-190. INTE okej.

Allt började alltså bra, men slutade med BM ringde till förlossningen. Fick, omåttligt nervös, gå dit på en gång för att göra en CTG-kurva (med två "dosor" på magen registreras fostrets hjärtljud, rörelser och mina sammandragningar, med mera), blodprov, temp och lite annat.

Nu var det, tack och lov, inte någon fara med Bebbelobben!!! Det visade sig att jag hade lite feber (38,2), och feber gör att fostrets hjärta slår snabbare. Jag fick två Alvedon och på de 1,5 timmar som jag låg med CTG-kurvan så gick Bebbelobbens hjärtslag ned, från 170-190 slag/minut till 150-170 slag/minut. Övriga kurvor på CTG-mätningen var jättefina. Inga stora sammandragningar. Läkaren konstaterade dock att det är ett mycket livat barn i min mage. No shit!
Snabbsänkan: 2. Perfekt. Över 10 och det hade varit tecken på en bakteriell infektion.
Kan också, utan att gå in på några detaljer, tala om att någon ankomst av Bebbelobbe inte skymtar under den närmsta framtiden. Är sluten som en mussla...

Eftersom läkaren inte var nöjd med vare sig mitt BT eller Bebbelobbens hjärtljud (150-170 slag/minut är ändå en aningens för högt) så ska jag tillbaka på fredag för nytt BT och CTG.

(...och fortsätta här...)


Pust. Var helt slut när jag gick därifrån. Den där oron, över att något kan vara fel, är grym. Nu måste jag ge personalen på förlossningen en stor eloge för proffsigt bemötande och medmänsklighet. De tog hand om mig på ett helt suveränt sätt. De gjorde mig lugn ganska omgående, men den lilla stunden av oro tog sin energi.

Efter besöket på MVC/förlossningen åkte jag till bästaste Eva för en fika. Var vrålhungrig efter att ha missat lunchen. Det fixade dock Eva med goda muffins och pepparkakor. Surrade bort någon timme där innan jag vände hemåt. Tog det lugnt resten av dagen framför TV:n (ser ruskigt mycket på TV nu för tiden...).

Idag, onsdag, känner jag mig dock mycket piggare och Bebbelobben är lika livlig som vanligt :) Känner inte någon oro heller, över att något kan vara fel. Mycket är självkart tack vare den grundliga kontroll, med blodprov och CTG, som gjordes men mest tack vare alla lugnande ord och den stora kunskap/erfarenhet som finns bland läkare och barnmorskor på förlossningen.

Nåja. Nog om mina hjältar/hjältinnor på förlossningen.

Hämtade min älskade Prinsessa på dagis klockan 12. Möttes av ett glädjetjut utan dess like när jag öppnade dörren. Jag tror minsann att min Prinsessa har saknat mig. Underbar känsla! Jag blir så varm om hjärtat på något sätt...

Direkt från dagis till Remsle för storhandling. Åkte därifrån 1400:- fattigare. Fy faen vad dyrt det är med mat! Suck.

Hem för att lämna av varorna sedan vidare till mina föräldrar. Prinsessan ville absolut dit för att träffa Maja (hunden). Vad gör jag inte för min dotter :)
Fick äta middag där, ärtsoppa och pannkaka (på en onsdag!!!), så vi kunde åka raka vägen till Bamsegymnastiken.

Från Bamsegymnastiken hem för bad, kvällsfika, tandborstning och nattning av Prinsessa.
Nu, om bara några minuter, blir det även nattning av mig!

Sov gott!