...på kirurgmottagningen i Sundsvall idag.

Vi åkte redan 07.30 för att ha gott om tid på oss. Svinkallt var det dessutom när vi vaknade. -28,4. Brrr. Först tänkte vi inte åka något på grund av det kalla vädret, men sedan tänkte vi att det var lika bra att få det gjort. Så. Sagt och gjort. Iväg vi for. Tack och lov så var det "bara" -16 i Sundsvall. Så vi överlevde.

När vi kom in till läkaren så förväntade vi oss en grundlig undersökning av Prinsens mage. På barnsjukhuset i Uppsala så hade de nämligen sagt till oss, innan vi skickades hem, att de skulle ordna med en återbesökstid till oss i Sundsvall så vi skulle slippa åka ända till Uppsala för det. Så. Det var det som vi trodde återbesöket var tänkt för. Men så var det inte. När läkaren kom in till oss så tittade han på Prinsens operationssår, konstaterade att det var längre än vad det i normala fall skulle ha varit (10 cm istället för 4 cm). Han kände lite på magen sedan var undersökningen över. Den informationen som de hade fått från Uppsala var att vi ville träffa en läkare för att prata om allt runt Prinsens operationer. Det visste vi inte att vi ville. Snopet.

Hur det än blev så pratade vi om det som hade hänt och han svarade snällt på de frågor vi hade.
Nej. Det är inte ärftligt.
Nej. Det är liten chans att nästa barn får samma missbildning (OM vi får fler).
Nej. Den magknip Prinsen har nu beror inte på att det kan vara något galet i hans mage, som har med magmunnen eller hålet på tolvfingertarmen att göra.
Ja. Det kan bli framtida men. De men som de har erfarenhet av är i så fall att galla kryper upp bakvägen och orsakar magkatarr. Det är inte alls ovanligt att det händer hos "dessa barn" (kan också hända hos friska barn).

Han berättade att de har fått de anmälningar som vi gjort till LÖF (Landstingens Ömsesidiga Försäkringsbolag) och Socialstyrelsen, och att det är han som ansvarar för utredning på sjukhuset. Han poängterade att dessa anmälningar tas på allvar, även om han inte trodde att det skulle ske något drastiskt, och att en utredning kommer att göras.
Ja. För anmälningar har vi gjort. En anmälan har vi gjort till LÖF för det förstorade ärret som blev på grund av det krävdes en reoperation, och en anmälan till Socialstyrelsen för missen som gjordes under den första operationen.
Anmälningarna har vi inte gjort för att "sätta dit" någon. Vi har gjort dem dels för vi vill att det ska dokumenteras. Om detta skulle hända igen (eller något liknande), så kan de se att det har hänt förr. Och dels har vi gjort det får vår egen skulle, för att vi kände att det är något vi måste göra. Det är svårt att förklara, men det känns skönt att ha fått uppmärksamma det hela hos "högre instanser" även om vi är fullt medveten om att inget kommer att hända.
Anmälan till LÖF gjorde vi i hopp om att Prinsen kan få skadestånd för sitt vanprydande (eftersom det blev onödigt stort) ärr. Även om chansen även där är mycket liten. 

Även om besöket inte alls blev som vi hade trott så var vi väldigt nöjda när vi gick därifrån. Att de tar vår anmälan på allvar och att det verkligen kommer att göras en utredning känns jättebra.
Vi fick också veta att det fanns klagomål från andra håll också, som gäller Prinsens omvårdnad...

Vi hade mamma med oss också, så det blev en sväng på IKEA. Shoppade en termos till Prinsens vällingvatten och en pumptvålkopp. Mer hade jag inte råd med.

Under lunchen så fick vi även bevittna när en gubbe skällde ut en liten pojke (ca 8 år) för att han råkade gå in i honom i trängseln. Helt makalöst men ett tag så trodde jag att pojkens mamma och gubbstrutten skulle börja slåss. Herreminjösses. Gubben kallade pojken för klantskalle och det ena med det andra och mamman försökte försvara sin son med att förklara att han faktiskt var ett barn. Gubben tyckte dock inte att det var något att ta hänsyn till. Riktigt otrevligt var det. Hans stackars fru gjorde sitt yttersta för att lugna ner honom, vilket hon lyckades ganska bra med för minuterna senare så satt han och gullade med Prinsen och var hur otäckt trevlig som helst. Obehagligt otrevligt. Ryser.
 
Är ni nyfiken på vad jag har fått för fint av min älskling på Alla Hjärtans Dag?!?!??!!!
Okej. Okej. Lugna er! Jag fick...NADA...ingenting...noll... Snyft. Har inte direkt världens mest romantiska man kan jag informera om. Men en chokladbit hade jag i alla fall hoppats på. Nåja. Jag älskar honom ändå så det var väl detsamma...
Kan passa på att önska alla mina (15) läsare en fortsatt trevlig Alla Hjärtans Dag!

Nu blir det kvällsfika sedan ska det kramas kudde!

Sov gott!