Hjärtekatten!
Hjärtekatten är ett välgörenhetsprojekt med ambitionen att få ihop så många handvirkade Hjärtekatter som möjligt för att skänka till hjärtavdelningen vid Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus i Göteborg.
Allra helst vill vi såklart att varje litet hjärtebarn ska få med sig en alldeles egen katt hem, men vårt första mål är att få ihop 100 handvirkade och helt unika Hjärtekatter.
Vi som ligger bakom projektet heter Therese och Susanne och vi gör detta helt ideellt på vår fritid. Om du vill komma i kontakt med oss gör du det enklast via [email protected].
Så här kan du bidra.
Är du en virkare?
I så fall kan du bidra genom att virka din egen hjärtekatt som du sedan döper och skickar till oss. Vi märker den med kattens namn, ditt namn och din bloggadress (om du har en) innan den skänks vidare.
Läs hur du går tillväga under fliken Virka en Hjärtekatt.
Kan eller vill du inte virka?
Ingen fara, du kan fortfarande bidra till att en hjärtebarnsfamilj får en lite ljusare tillvaro. Allt du behöver göra är att välja färg på din katt, ge den ett fint namn och betala 75:- (materialkostnaden för en katt). Så virkar vi en Hjärtekatt åt dig!
Läs hur du går tillväga under fliken Bidra till en Hjärtekatt.
Vilket fantastiskt intiativ!
Själv kan jag inte virka men jag kan bidra med 75:-. Skicka gärna budskapet vidare!
(bild och text är hämtad från deras blogg, http://hjartekatten.blogspot.com/)
Mors dag!
Mina älskade barn och sambo visade sin uppskattning med pussar och kramar och jättefina presenter. Av mina barn ska jag få ett jättefint halsband, bara jag kan bestämma mig för vilket jag vill ha.
Hos by HOVLAND har jag hittat ett som jag tycker är jättefint, och lite mer 'elegant'...
...men så har vi ju halsbandet hos Adamantus, som jag också är tokförtjust i...
(bilderna är lånade på respektive hemsida!)
...och jag kan helt enkelt inte bestämma mig. Vad tycker ni? Vilket ska jag välja?
Naturligtvis ska jag ha mina barns namn instansade på halbandet!
Av Agnes fick jag fyra vackra påskliljor som hon plockade i svärmors trädgård (med hjälp av svärmor)...
...och av Marcus fick jag två trisslotter och en spatvål.
Dagen i övrigt var som sagt tokstressig. På förmiddagen packade jag in barnen i bilen och åkte till mina föräldrar för att visa mamma min uppskattning, för allt hon gör för mig, på morsdag.
Tyvärr så hade jag inte någon present med mig för den hann inte fram i tid (trots utlovat att den garanterat skulle hinna levereras före morsdag. Blä för posten!) vilket inte alls kändes roligt. Förhoppningsvis kommer den idag så hon kan få den i morgon. Mitt i firandet så ringde pappa och talade om att han fick lämna sjukhuset (där han har varit sedan torsdags) på förmiddagen så mamma släppte allt och åkte för att hämta honom. Lycklig!
Jag och barnen packade in oss i bilen för att åka och köpa en födelsedagspresent till Agnes kompis E som hade kalas klockan 13. In på Konsum och köpte en jättefin Barbiedocka och sedan vidare till kalaset.
Medan Agnes var på kalaset så åkte jag och Erik till bästaste Ulf och Camilla (& company) där jag hade turen att bli bjuden på en jättegod morsdagstårta och kaffe.
Hämtade Agnes klockan 15 på kalaset. Direkt hem för att plocka upp Marcus och sedan vidare till svärföräldrarna för att inta en supergod morsdagsmiddag. Grillat kött och en himelskt god potatissallad (hemgjord). Mums.
Klockan 21 begav vi oss hemåt. Då hade jag och barnen varit på rull i, ja nästan, 12 timmar. Somnade, och sov gott, hela natten. Det kan jag lova :)
Orkidé
Vacker!
Det syns inte så väl, men på bilden är det 4 stora blommor. Bilden togs dock för några dagar sedan så nu är det 5 (!!!) stora vackra orkidéblommor.
Premiär!
Premiärkroken...
Jag tordes bara ge honom en krok på premiären. Nästa gång kan det dock hitta på att bli två :)
Knasiga Kojan!
I fredags knökade Anna, Nora, Agnes, Erik och jag ihop oss i Annas Volvo och drog iväg till Knasiga Kojan i Örnsköldsvik. Vädret var galet trist så det lämpade sig alldeles utmärkt för en dag inomhus. Alltså ingen ångest över att vi missade ett vackert väder ute.
Medan tjejerna busade järnet så satt jag och Anna och surrade. Som vanligt :) Erik han bara njöt av att få vara med så länge han fick äta, sova och skita när han själv kände för det.
Nora och Agnes delar på en 'hallonSlusch'. Mums! 
Det är gott med något riktigt kallt efter att ha ruschat runt och blivit varm.
Erik, lycklig över att få sitta och leka en stund...
När det var dags för lunch så åkte Anna och handlade på Max. Mums igen!
Agnes slog rekort denna dag och åt upp hela sin hamburgare, halva stripsen och drack nästan hela läsken. Inte illa!
En mycket trevlig dag med gott sällskap. Perfekt!
15 maj 2011...
Jag (och mormor, och farmor) bullar upp med kuddar runt honom. Bara uti fall att han skulle tippa och slå sitt lilla huvud.
Mina små troll...
Erik älskar verkligen sin storasyster (och storasyster älskar honom) och varje gång hon leker med honom så skiner han upp som en liten sol. Älskade ungar!
nelly.com
Jag älskar att shoppa barnkläder så till den 'milda' grad att jag glömmer bort mig själv. Inte helt sunt, jag vet, men det är så mycket roligare med barnkläder :)
Nu ger barnshopping.se och nelly.com alla chansen att vinna 10 000 kronor (!!!) att shoppa för hos nelly.com. Jag har tävlat och jag vill vinna! Tänk så mycket barnkläder det skulle bli :)
Ta chansen du med!!! Lycka till!!!
(klicka på bilden så kommer du till tävlingen)
Ha en underbar lördag!!!
En bra dag...
Hos brandkåren hade det fått lärt sig massor, bland annat hur man ska ta sig ur ett brinnande hus, vilket telefonnummer man ska ringa om någon händer, hur man ska komma ihåg numret (mun - 1. näsa - 1 och ögon - 2), hur man ger första hjälpen och mycket mer. Ja det var massor de hade fått lärt sig. Mycket bra!!!
Mötte upp Anna, Nora och Agnes (som blev hämtad på dagis av Anna och Nora) på stan. Det blev go'fika och lek i lekparken, vid parken :) I vanlig ordning så var inte Agnes och Nora nöjd med tre timmar tillsammans så vi fortsatte vidare hem till Anna och Nora för ytterligare några timmars bus, bråk och...mer bus...
Märkligt att varje lekdejt måste innehålla minst en omgång bråk och grin. Det är nästan så det inte vore en lyckad lekdejt om de inte 'gnabbas' lite. Det är tur att det ändå går över relativt snabbt och leken kan fortsätta igen. Precis som inget hade hänt.
Erik han bara hängde med, nöjd och glad som vanligt, på ett hörn. Får han äta, sova och mysa när han vill så är han världens nöjdaste kille. För det mesta i alla fall.
Efter en (trots allt) lyckad lekdejt så åkte jag upp med Agnes till mina föräldrar. Hon ville sova där i natt. Så, så fick det bli.
När jag kom hem så slängde jag i mig lite mat och sedan slängde jag på mig svettiskläderna och gav mig ut på en härligt uppfriskande promenad. 6 kilometer blev det idag. På hemvägen hade jag motvind i full stormstyrka och jäklar vad trögt det gick att ta sig hem, och vad mina öron frös. Önskade mig en varm och skön toppluva, där och då. Fick jobba lite extra dock, i kampen mot vinden. Det är positivt. Nästan 3 mil på 8 dagar har det blivit. Är sååå nöjd med mig själv :)
I morgon väntar hushållssysslor. En bomb har slagit ner här hemma någon gång under dagen (fast ingen har varit hemma) så det är väl bara att ta tag i eländet. Har en massa annat också på agendan i morgon, men det orkar jag inte ens tänka på nu. Håller jag för öronen så kanske jag inte hör mina egna tankar. I wish...
Nu ska jag inte en gnutta skönhetssömn. Sov gott!
Regnbåge!
Inlindad i regnbågens alla färger...
Jag har sagt det förr. Och jag säger det igen. Jag älskar Villervallas kläder. Önskar jag hade hela deras kollektion till mina barn :)
Ha en bra dag!
Time flies by!
Det som egentligen retar mig mest, med att tiden springer ifrån mig, är att jag själv inte hinner med. Jag vill ju så mycket. Jag vill ju vara så duktig. Jag vill. Jag vill.
Jag ligger hela tiden ett steg före (eller ännu oftare, flera steg före). Där inne i huvudet. Medan jag viker tvätt så är jag mentalt redan nere i tvättstugan för att ladda en ny maskin. När jag är nere i tvättstugan är jag mentalt uppe i köket för att laga lunch till Agnes. När jag lagar lunch till Agnes, ja då är jag mentalt vid nästa syssla. Hur sunt är detta. Kanske är det inte så konstigt att jag klappar ihop ibland och bara inte orkar var duktig. Inte orkar vara glad. Inte orkar vara den perfekta mamman. Inte orkar vara den perfekta hustrun (även om vi inte är legalt gift så uppfyller jag ju ändå alla de 'hustruliga plikterna' som ingår i äktenskapet :). Inte orkar engagera mig i mina hjärtefrågor. Inte orkar...
Hur svårt ska det vara att hitta en lagom fart i livet. Kan det vara så svårt? Och ändå ha allt av de positiva bitarna (strykt tvätt, städat hus, socialt umgänge, hela och rena barn etc). Måste jag prioritera bort något. Men det vill jag ju inte! Jag vill ju ha allt som jag har nu, men inte på bekostnad av mitt eget välmående, eller min familjs.
När jag sätter mig ner och rannsakar mig själv så tycker jag ändå inte att jag har sådär överdrivet mycket på gång, men ändå så känns det som för mycket. Hur går den ekvationen ihop. Jag lyckas då inte lösa den, men så har jag heller aldrig varit något (matte)geni.
När jag känner mig som mest stressad så försöker jag tänka på de som har fler barn än två och som jobbar heltid och som tar hand om hus och hem och som har en eller flera fritidsaktiviteter. För dom finns. Men jag kan för mitt liv inte förstå hur de får allt att gå ihop. Utan att gnälla dessutom. Varför gnäller jag. Egentligen. För nu är jag där igen. För jag tycker i vanlig ordning inte att jag har befogenhet att gnälla. För de finns de som har det värre.
Yadayadayada...urk... Blir trött av att lyssna på mig själv :) Lite bättre struktur i livet, por favor!
Jag klubbade i alla fall igenom beslutet med mig själv igår, att avsluta mitt engagemang i kvinnojouren till våren (2012). Jag har funderat och varit på gång med detta länge men igår fick jag nog och bestämde mig. Det fungerar inte för mig att vara passivt engagerad. Att jag sitter på möten och tar på sig saker (även om det absolut inte är någon som tvingar mig, mer än jag själv) och sedan kommer hem och kräks över mig själv för att jag har tagit på mig en 'massa' uppgifter som jag varken har tid eller lust att ta tag i. Får inte ihop den ekvationen heller.
Det känns samtidigt tråkigt att ta det här beslutet efter 7 års engagemang men energin behövs helt enkelt till något annat.
Annars är livet rätt så okej. Är, där inne i hjärtat, ändå sjukt lycklig. Kanske liiite svårt att tro efter allt gnäll. Men jag är faktiskt sant. Bland allt tråkigt som har varit så har den senaste veckan ändå innehållit några höjdpunkter som jag gärna delar med mig av :)
I fredags blev det en promenad till goaste E och F. Jag fick överraskande nog med mig Marcus (och självskrivet Erik) på promenaden och besöket. Det blev en himla massa surr och några glas gott vin innan vi nöjt promenerade hemåt vid midnatt. Måste göras igen!
Ett glas rött är aldrig fel. Sååå ljuvligt gott :)
Drostdy-Hof (12038) kan jag verkligen rekommendera. Mums :)
På lördagen var det dags för barndop i Solle kyrka. Lille Elias skulle välkomnas in i guds familj. Det var en mysig liten cermoni, alldeles lagomt lång (kort?) med trevligt fika efteråt.
Till stor glädje så fick vi några bonustimmar med Agnes. Det var lite synd om henne för hon hade fått nya finskor av R som hon fick skavsår av. Det var tur att Marcus kunde agera droska :)
Det var kallt och blåsigt men humöret var på topp!
Erik hade dock fördelen att ligga nerbäddad i en varm och skön vagn. Inte utan att jag blev lite avundsjuk :)
I doppresent hade vi köpt en slipsnål. Elias storebror fick också en slipsnål av oss, när han döptes, och vi kände att det var vår plikt att se till så även Elias fick en :)
I morgon är det dagis för Agnes. De ska åka på studiebesök på brandstationen så hon är lite 'lagomt' uppspelt :) Efter dagis har vi dejt med Anna och Nora. Vi vet inte riktigt vad vi ska hitta på men blir vädret fint så blir det nog lek i någon lekpark. Annars får vi hitta på något annat. Hmmm...
På lördag är Agnes bjuden på barnkalas. På badhuset. Gillas skarpt. Om det inte regnas ska jag passa på att ta mig och Erik på en promenad broarna runt. Borde hinna med det på två timmar. Hoppas jag :)
På söndag är Agnes bjuden på barnkalas nummer 2. Kanske kan jag även då passa på att ta en promenad runt broarna. Den som lever får se...
Det ska även firas mammor åt både höger och vänster. Jag gillar fenomenet 'morsdag' och 'farsdag'. Det behövs sådana dagar, då man har möjlighet att visa sin uppskattning över allt som ens föräldrar gör för sina barn (för de som har lyckan att ha underbara föräldrar). Det ska dessutom bli sjukt spännande och se vad jag får av mina barn. Nyfiken!
Det var väl allt som var nått att berätta om. Tror jag. Hittar väl kanske på och gör ett inlägg även i morgon. Om tiden räcker till.
Må väl, folk o fä!
Ups N' Downs!
Känner mig som en jojjo i humöret just nu (och det är inte PMS om någon ska vara rolig över det!). Upp och ner. Det har varit så mycket skit, och det är så mycket skit, så helst skulle jag vilja stoppa huvudet i sanden och stanna där tills allt har blåst förbi.
Egentligen är det bara småsaker. Eller det är väl inte helt sant. Jag ska inte underminera mina egna känslor. Igen.
Att känna att jag snart inte har någon 'frihet' kvar (och nu tänker jag inte på bristen på fordon) är kanske mer ett tecken på att jag har varit bortskämd än något annat. De veckor som Agnes inte har varit hos mig, hur mycket jag än har avskytt dem, har gjort mig bortskämd. Det erkänner jag. Nu ska jag plötsligt ta hand om minst ett barn 24 timmar om dygnet (kan dessutom konstatera att det inte riktigt blev som jag hade föreställt mig - det här med jämnställdhet) utan att gnälla. Blånaden från den käftsmällen har inte riktigt bleknat ännu.
Nåja. Det där handlar mer om bortskämdhet och anpassning och ämnet känns nästan tabu. Herrejösses...vad hade jag föreställt mig att det skulle bli...sluta gnäll för faen... Småsak.
Att inte ha samma frihet ekonomiskt, som jag hade tidigare, är ett solklart i-landsproblem. Men fyhelvete vad jobbigt det är. Det är pest. Även detta kan kanske läggas under kategorin 'bortskämd' och småsak och många bäckar små...bygger som sagt en hel å...
Att bli verbalt kränkt av en person i min närhet (nej, det är inte Marcus) känns dock inte som en småsak. Hade detta hänt en gång - fine. Men två tre fyra fem...tjugo gånger...det känns - inte fine. Det har blivit för mycket nu och jag har helt enkelt fått nog. Även om just den här senaste gången känns som en bagatell, så här efteråt, så behöver jag inte acceptera mer. Vissa människor (bästa vänner, familj, yrkespersoner med tystadsplikt etc) ska helt enkelt stå på ens sida i vått och torrt. Punkt.
Att ha känslan av att inte räcka till är väl en känsla som de flesta flerbarnsföräldrar känner igen. Att för stunden måsta avvisa sitt ena barn för att det andra behöver en, det tar hårt på mammahjärtat, även om det är ett måste för att det ska fungera. Tyvärr är det mest Agnes som får stå åt sidan och vänta på sin tur. Jag önskar dock att jag hade möjlighet att ge henne mer 'egentid', men om inte en atombomb uträttar underverk, så blir det svårt. Erik är dessutom inte dum, trots sin ringa ålder. De veckor som Agnes är hemma så blir han en liten 'huligan' och skriker som en rabiat så fort jag ägnar Agnes lite tid. Det är sant! Han ska vara med hela tiden och det är ett jäkla jommel med att få honom att sova. Något som inte alls är ett problem när han är själv. Kontentan av detta är att han får skrika sig blå mellan varven. Kan inte klona mig. Kan inte vara på två ställen samtidigt. Vill - men kan inte.
Agnes är dock jätteduktig och jag försöker göra mitt bästa av situationen. Lite bättre rutiner på både det ena och det andra så ska det nog ordna sig. Måste tänka positivt.
Usch. Det är så mycket nu. Orkar inte 'drälla' mer i min egen ömkan.
Jag har satt igång med mina långpromenader igen. Det är min bästa medicin. Det finns inget mer effektiv för mig, än när jag får ge mig ut och gå. Jag sorterar, tömmer, fattar beslut och accepterar för varje steg jag tar. Jag har en slinga på 7,2 kilometer (enligt diverse mätningar på internet) som jag brukar gå. På den sträckan hinner jag sortera och tömma huvudet många gånger plus att jag dessutom bränner fett. Det får jag på köpet. Inget ont som inte har något gott med sig :)
Well. Lite roliga saker har också hänt. Tro't eller ej :)
Förra torsdagen var Agnes till tandläkaren. Inget som jag direkt räknar till roliga saker men som heller inte är något negativt. Bortsett från att jag regredierade till 10 år och jag själv satt hos tandläkaren, precis som Agnes gjorde just då. Då, när jag var 10 år, så skulle jag visa fru Tandläkare hur jag gjorde när jag borstade tänderna. Nu, 28 år senare, skulle jag göra detsamma men nu på min dotter. Nu ska ni veta att det var just dessa situationer, när jag var i 10-årsåldern, som är boven till min tandläkarfobi idag. Försökte, med en hjärtfrekvens på 200 slag/minut, förklara för den nitiska tandläkarstudenten att detta är mina två största fobier. Tandläkare och mjölktänder. Oj...du kan sätta dig igen...svarade hon förvånandevärt förvånad. Hade hon aldrig träffat på en tandläkarrädd människa förut? Nåja. Agnes var fantastiskt duktig och härdade ut i närmare en timme medan studenten skrapade, färgade, borstade, putsade och penslade. Stolt! Som tack fick hon en yttepyttetatuering. Jag tycker hon var värd en miljon så duktig som hon var.
I lördags fick jag och Agnes några värdefulla timmar av 'egentid' tillsammans så då passade vi på att åka på Röda Korsets loppis i Forsmo. Och där gjorde vi fynd vill jag lova. Jag köpte en leva-rövarn-ratt till Erik för 20 kronor som knappt såg använd ut...
...och Agnes fyndade en hel 3 liters påse med krimskrams för 5 kronor. Den hann jag dock inte fotografera men den innehöll massor av roliga figurer.
I tisdags tog jag Erik med mig och åkte in till stan. Vi hade fikadejt med Eva och Carina. Mysigt och välbehövligt.
I morgon har jag ännu en dejt. Med bästaste Eva. Vi ska göra stan tillsammans för jag måste in och köpa lite nyttosaker...typ solskyddskräm till barnen, solhatt till Erik (har hopp om en solig sommar), barntvål till Erik (finns inte i Långsele) och lite annat 'tråkigt'. Har jag tur så räcker pengarna till en go'fika också :)
På lördag får jag några bonustimmar med Agnes. Vi är bjuden på barndop och hon ska följa med. Underbart att få snusa på henne lite.
Ja det var väl allt från klagomuren denna gången...
Tjing!
PS// Slänger in en bonusbild på mina älsklingsungar...
Vinn 40 par skor!
TLC och brandos.se har en supertävling på gång och den vill jag vinna. Om ni nu inte hade förstått det :)
Pröva lyckan ni med!
(klicka på bilden så kommer ni till tävlingen)
Tänk att få frossa runt hos brandos.se och bara klicka hem par efter par efter par efter...utan att det kostar en enda krona. Det måste vara så nära total lyx som man bara kan komma!
*håller tummarna überhårt*
Vilka är ni?
Det är jätteroligt att så många följer bloggen och kanske är hela vitsen att inte veta. Men. Det struntar jag fullkomligt i! jag vill gärna veta. Så, kan ni inte skriva ett litet inlägg (alternativt skicka ett e-mail till [email protected]) och berätta vem ni är som läser.
Tack!
Fredagen den 13:e...
Tog som sagt två 'våghalsiga' beslut idag.
Beslut ett var att åka över Granvåg, hem till mina föräldrar, istället för att ta riksväg 90. Det är alltid ett stort risktagande att åka den vägen (över granvåg) för guppen (läs: kratrarna) i vägbanan förökar sig med ljusets hastighet. Med andra ord så är det aldrig någon mening att försöka memorera dem och sedan försöka undvika att köra i guppen, för där det inte fanns något gupp gången innan, finns det nu ett.
Den stora utmaningen med detta var väl då främst att försöka hålla bilen hel, hela vägen till Y-sel, med tanke på all otur som vi har haft med våra bilar den senaste tiden. Men. Tackolov så höll bilen både dit och hem.
Beslut två var att kliva upp på en stege och stå 1,5 meter ovan marken. Kanske ett dumdristigt beslut på självaste fredagen den 13:e, men har man inte mer spänning i livet än så, så är detta en stor grej.
Jag tog mig upp. Jag lyckades fixa det som fixas skulle. Jag tog mig ner. Utan att bryta ett enda ben i kroppen.
Så. Min slutsats är då den att fredagen den 13:e är en myt. Och inget annat än en myt, och alltså inget jag behöver frukta. Det finns dock de som har fobi för fredagen den 13:e. Det är sant. Det kallas 'paraskavedekatriafobi' och innebär helt enkelt att man har en sjuklig ångest för fredagen den 13:e. Märkligt vad det finns mycket att vara rädd för.
Nu ska jag gå och softa framför TV i någon timme innan det är dags för skönhetssömnen. Törs inte göra något avancerat resten av detta dygn. Det finns ju något som heter tredje gången gillt...
Bruntejp!
Se och njut :)
På filmen så har han över 39 graders feber efter att ha fått andra vaccinationssprutan av tre (trippeln), han är allmänt hängig och egentligen inte alls på humör. Men vem kan motstå ljudet av bruntejp!
Pondus!
Vår 'lille' Bebbelobbe :)
Som han har växt vår lille 'apunge'.
Men fy tänker ni nu. Hur kan hon vara så hemsk och kalla honom för apunge.
Jomen serru, att det kan jag. Utan dåligt samvete, för det sägs med bröstet fullt av kärlek och det finns dessutom en ganska gullig historia bakom. Jag gör den kort...
När Erik var sjuk och vi hade kommit ner till Uppsala så var han så tunn och skrynklig (uttorkad och undernärd) så jag sa till personalen att jag (och Marcus) tyckte att han såg ut som en liten apunge (observera att vi tycker att apungar är fantastiskt söta). Några av sköterskorna fnissade lite förläget och ville inte riktigt erkänna och hålla med oss (även om de faktiskt tyckte att vi hade rätt). De förstod ju att vi skojade men de tyckte kanske att jag var lite för 'brutal' i mitt uttryck. Hursomhelst så var det en sköterska där som jag blev lite extra 'förtjust' i, det sa liksom 'klick' mellan henne och mig. Vi hade (har) samma humor, hon var rak och rättfram och hon var det enda som till sist tordes hålla med och säga rakt ut att han faktiskt såg ut som en söt liten apunge.
Nåja. Idag är 'apungen' ett minne blott och vi har i stället en mycket välmående liten son som växer så det knakar. Underbart!
Kan inte vara mer nöjd!
Mallig!
Hur som helst...så här 'snygga' är de för tillfället men låt Sverige gå till VM-final (ishockey) så kan jag lova att de inte är fullt lika vackra efteråt :)
Försök ignorera det hiskeligt fula nagellacket som jag i ett svagt ögonblick kladdade dit!
Syskonmys
Agnes är så fantastisk duktig med sin lillebror. Stolt mamma? JAAAA :)
Gräslökoman!
Agnes - gräslökomanen...
Där har vi vår gräslökstuva, helt ologiskt placerad, på vår gräsmatta.
Utflykt
Djup koncentration...
Banankaka med choklad...
Sååå smarrig :)
Anna och Nora gjorde oss sällskap till lekparken och som vanligt så hade tjejerna det superroligt tillsammans.
Nora och Agnes tar en paus från leken...
Agnes har munnen full av banankaka :)
När det var dags för middag så var tjejerna inte redo att skiljas åt så Agnes fick följa med Nora hem för ytterligare några timmars bus.
Det var en mycket nöjd, och trött, tös som slocknade framför TV:n när klockan var halv 9.
Vinnare!
En stolt skidtjej som tar emot sin pokal...
(ursäkta den dåliga bildkvalitén)
Pokalen i närbild...
De tre Systrarna Bus som stolt visar upp sina pokaler efter prisutdelningen...
Skor...
Har letat gympaskor till Agnes för glatta livet, men inte hittat några som har varit okej (i klass med priset). På stan har det funnits men i fel storlek.
På skopunkten hittade jag dock dessa...
...och dessa...
...och dessa...
Ta 3 betala för 2. Hur mycket bättre än så kan det bli? Nu har hon ett par 'tuffskor', ett par finskor och ett par slitosläng/dagisskor. Hon önskade sig 'blinkskor' men några sådana blev det inte i år. Fasen...här får jag tre par skor till priset av ett par blinkskor.
Nu håller vi bara tummarna att de ska passa så jag slipper skicka tillbaka, byta och joxa på.
Nu ska jag bara införskaffa ett par gummistövlar till henne också, så är årets sommargarderob så gott som fylld. Det går hårt åt på kassan detta. Tackolov för barnbidraget!
Nu ska jag ut i det vackra vädret med Erik. Vi ska gå bort på ICA och hämta ut paketet med hans snygga jacka. Senare idag ska vi åka och se när Agnes får ta emot sitt pris för sitt deltagande i Ungdomsskidan. Det blir en pokal i år också. Kul.
Må gott!
Jag kunde inte låta bli...
Källa: bilderna är lånade från www.lillaw.se
Hittade den på rea hos Lilla W redan igår men kunde inte bestämma mig då. Nu var jag in och kollade igen och då fanns det bara en kvar så då slog jag till.
Hur tuff kommer han inte att bli, vår lille kille, till hösten (då han har växt i den) när han ska ut och glida med mamma på stan :)
Exploding Box
Fick in ännu en beställning på en Exploding Box. Denna gången till en blivande 18-åring.
Resultatet...
Accepterar mitt beroende!
Bara vetskapen om att jag inte har en bil som står och väntar på mig utanför huset gör mig panikslagen. Det känns som jag är berövad min frihet, isolerad från omvärlden, bosatt i Sibirien (lite lätt överdrivet...men ändå). Men jag menar det. Det är värdelöst att vara utan bil och bo i en liten håla som vi gör.
Det är faktiskt otäckt hur beroende jag (och många många andra) är av att ha en bil. Mycket kan jag göra genom att promenera, men det blir ju läskigt begränsat. Tanken att inte bara kunna dra iväg på en 'långtur' när jag känner för det gör mig rastlös.
Nåja. Det är egentligen en skitsak för det finns mycket annat som är värre. Detta är materiellt och går 'lätt', med X antal kronor, att fixa.
Kanske så kan Marcus laga golfen ikväll, och Toyotan på fredag, så min isolering och mitt psykiska lidande blir förhoppningsvis kortvarig :)
Nu ska jag och Erik ta en promenad bort till Konsum och ICA för att handla lite. Kanske firar jag det soliga vädret med en Nogger. Mums.
Ha en underbar dag!
Som ljuv musik...
Nya skor!
Sååå tuffa!!!
Avokadopaj
Antal portioner: 10
Pajdeg
125 gram rumsvarmt smör/margarin
3 dl vetemjöl
3 msk vatten
1 krm salt
Avokadokräm
2 st mogna avokados (jag tog 3 små)
saft från 1/2 lime (eller 1 msk pressad citron)
1 st liten grön pepparfrukt
5 kvistar bladpersilja
1-2 tsk örtsalt
1 krm svartpeppar
0.5 tsk cayennepeppar
1 burk lätt crème fraiche
10 st gräslöksstrån
Garnering
1 dl kräftstjärtar eller räkor
gräslöksstrån
Gör så här
* Gör pajdegen och grädda i cirka 20 minuter i 225 grader. Glöm inte att picka pajbotten...för det gjorde jag...
* Skär och pressa alla ingredienserna till avokadokrämen och mixa sedan samman allt i en matberedare eller mixer. Mixa tills det är en jämn och fin smet.
* När pajskalet har svalnat breds krämen ut. Låt stå svalt.
* När pajen ska serveras. Skär tårtbitar och garnera med kräftstjärtar (eller räkor) och gräslöksstrån.
I ett, av de få avsnitt av Halv åtta hos mig som jag har sett, så såg jag när en tjej gjorde denna förrätt. Det såg så sjukt gott ut så jag var tvungen att testa. Och jag lovar. Det är supergott!!!
Tjejen (Sanne Svensson) i Halv åtta hos mig hade dessutom dekorerat vackert med ätbara blommor. Det kändes dock som överkurs för min del. Min matlagningskonst har vissa begränsningar :)
Smaklig måltid!!!
Min son - tänkaren
Jag undrar just vad han tänkte på. Hmmm...varför stoppar mamma in mat i huvudet? Hmmm...jag vill också ha! Hmmm...det luktar äckligt! Älskade unge!
I backspegeln...
...har det hänt lite av både det ena och det andra. Bra och dåligt.
Det har varit motigt ett tag för oss. Mest för att saker hit och dit har gått sönder och som kostar massor att laga. Så tröttsamt. Tur att det bara är materiella ting som går att ersätta.
Vädret har varit underbart en tid (bortsett från de sista dagarna) så vi har varit ute mycket.
Erik har gungat...
...och Agnes har hjälpt Marcus att montera studsmattan...
På sista april så hade vi huset fullt av gäster. Vi åt, drack och roade oss. Vi var och tittade på brasan också, fiskade fiskedamm (barnen alltså), fikade och minglade. Trevligt.
Igår (söndag) hade vi en slöslappardag hela familjen. Vi bara gjorde ingenting. Hela dagen.
Agnes och Erik busar i vår säng. Hjärtebarnen.
Idag har jag varit på babysim med Erik. Mot alla odds. Jag trodde ett tag att jag inte skulle kunna åka på grund av att bilarna är trasiga, plus att alla andras extrabilar är trasiga. Jag hade gett upp hoppet. Men så har jag ju så fantastiska vänner som ställer upp i vått och torrt. Goaste Eva kom från stan och gjorde oss sällskap på simmet. Hon tog dessutom en massa härliga kort på Erik (och mig) när han dök för första gången...
Mycket mys blir det i det varma vattnet...
Mycket mer än så har jag inte att berätta. Faktiskt. Självklart så har det hänt en massa mer än detta, det gör det alltid när Agnes är hemma, men det låter jag bli att berätta om :)
Nu ska jag inte göra mycket mer än att gå och lägga mig. Snart.
Tjing!
