...och dagarna går...

Här är sjukstugan snart en "friskstuga".
Erik fick hostmedicin i slutet på förra veckan så han har återhämtat sig riktigt bra. Var dock till ett stolpskott till läkare. Men men. Jag fick min vilja igenom så det är ganska så lugnt med det :)
Hur som helst så är hostan snart helt borta och han sover gott på nätterna igen. Skönt. Mest för honom men även för oss. Det är inget som tär så mycket som bristen på sömn. Jag kan ju tycka att vi borde vara van detta nu. Spädbarnsförälder som vi nyligen har varit. Nu är vi dock bortskämda småbarnsföräldrar som är van vid att barnen sover hela nätterna, utan avbrott.
Nåja. Nu har det tack och lov vänt för Erik och han mår mycket bättre. Det är sååå skönt. Vi har börjat sova ikapp oss så vi mår också bättre. Humöret har fått sig ett rejält uppsving :)
I morgon blir det dagis för lilleman. Så får vi se hur det går med det. Man kan aldrig så noga veta. Ett avbrott på 1 1/2 vecka så tätt efter inskolningen kan ställa till det. Inbillar jag mig i alla fall. Jag tror (och hoppas) att det ska gå bra. Han är en sådan duktig liten kille så jag tror på honom. Till 100%.

I söndagskväll kom Agnes hem. Min ängel. Som jag har längtat efter henne. Avskyr fortfarande dessa jämna veckor då hon är hos sin pappa. A V S K Y R ! ! !
Jag kommer aldrig att vänja mig. Trodde att det skulle bli bättre när Erik kom. Och visst han skingrar tankarna, och jag kanske inte tänker på henne lika mycket på dagarna, men det är ändå alltid något som fattas. Jag vill ALLTID ha två. Två att väcka på morgonen (de få gånger som det är JAG som vaknar först), två att göra frukost till, två att mysa med, två att krama god natt på kvällen. Det ska vara TVÅ. Hela tiden!
Agnes är dock inte av samma uppfattning. Hon vill inte vara hos mamma hela tiden. Eller, jo det vill hon väl, men bara om mamma och pappa bor under samma tak. Gullunge. Hon tycker att vi kan bo grannar för då skulle hon ju kunna springa mellan mamma och pappa. Frukost hos mamma och middag hos pappa. Vilken utopi. Samtidigt som det är oerhört sorgligt. Även fast vi vet att vi ger henne det bästa av två världar, och hon har det så bra som det bara går att ha med särade föräldrar, så är det inte det ultimata för henne. Bara nästan så bra som det går att ha det, enligt Agnes :) Min kloka lilla Agnes.

Igår hade vi en toppendag tillsammans. Jag och barnen. Först sovmorgon till klockan 8. Underbart och sällsynt. Men jag tog tillvara på det och njöt i fulla drag. Strax före lunch så tog vi oss ut i det fina vädret. Med Agnes på cykel och Erik i vagnen så begav vi oss ut på en liten promenad bort till Konsum. Där fick barnen först frossa med varmkorv och sedan mjukglass. Det blev som en alternativ picknick. Erik åt hela (!!!) varmkorven och Agnes det mesta av sin, så när det var dags för mjukglassen så var de nästan mätta och det blev mycket över till mamma. Ujuj. Som mamma får man stå ut med mycket :)

Mina ungar frossar i mjukglass...

Erik slockande i vagnen några minuter efter att bilden togs. Syns det kanske att han var på väg in i drömlandet redan här :)

På eftermiddagen så tog vi det bara lugnt. Agnes lekte med granntjejerna. Om vartannat inne och ute. Roligt hade det med sina dockor.
Efter middagen så var det gympa för Agnes. Försökte, på ett mycket pedagogiskt sätt, att få henne att stanna hemma för jag skulle egentligen ha varit på kvinnojoursmöte, men det kunde jag ju glömma. Inget kan stoppa henne från att vara med på gympan. Får nog lov att acceptera det :)

Efter gympan. Hem och kasta henne i säng och sedan några spännande avsnitt av Vampire Diaries. Det är egentligen inte en serie som tilltalar mig så där jättemycket. Tycker den är lite barnslig men det är såååå spännande. Hur ska det gå för Elena och Stefan. Och kemin mellan Elena och Damon...ojojoj.
Undra om Ian Somerhalder vill gifta sig med mig. Vilken snygging! Mums :) Känner mig som en tonåring igen... :)

I helgen så skedde ett nytt framsteg i Eriks utveckling. I stället för att rasera alla torn som byggs åt honom så började han helt plötsligt att bygga egna. Höga blev de också.

Första tornet han byggde...av ungefär 30...


Han byggde tills de rasade och sedan började han om med ett nytt torn. Outtröttligt.
För mig är det är en ynnest att få se mina barn utvecklas och verkligen stanna upp och betrakta dem. Det är så mycket som händer i deras små liv och inte allt för ofta så händer det mesta i farten. Ibland kan jag känna att jag går miste om mycket, bar för att jag inte stannar upp och SER. Så korkat utav mig!

Idag har vi en lugn och skön dag här hemma. Agnes hade egentligen en "lekdejt" inplanerad idag men den blev avblåst. Jag trodde hon skulle bli jätteledsen men ack så fel jag hade. Hon var nöjd ändå och istället för gråt, som det vanligtvis brukar bli, så svarade hon mig med -Jaha. Men mamma, jag har ju andra kompisar, jag leker med dom istället.
Håller min Prinsessa på att bli stor? Jag hinner inte riktigt med i svängarna. Det händer så mycket nu. Samtidigt som jag håller på att ställa om och anpassa mig till att vara en "arbetande mamma" så utvecklas mina barn. Det är mycket nu :)

Tiden springer...dags att göra annat nu...typ hänga tvätt...

Tjing!