Har övertygat mig själv nu...
Publicerat den: 2011-10-18 @ 10:27:42 |
Dagbok, fotografier
Skriv en kommentar här(0)
I början på hösten fick jag ett infall (ett i efterhand helt sjukt infall) att ge Norrlands nationalrätt, surströmmingen, en ny chans. Senast den fick en chans var för cirka 15 år sedan så nu tyckte jag väl (helt omdömeslöst) att det var dags igen då.
De enda som äter surströmming, i min bekantskapskrets, är mina föräldrar. Så, sagt och gjort, jag handlade med mig alla tänkabara ingredienser till rätten. Tunnbröd, lök, gräddfil, surströmming och färskpären fanns från föräldrarnas egna potatisland. Saknade dock den obligatoriska surströmmingssnapsen (har i alla fall hört att den är ett måste) men eftersom Marcus var på kurs i Stockholm och barnen med mig, så fick det bli surströmming utan snaps. Kan så här i efterhand även med säga att det inte hade gjort någon skillnad. Okej. Kanske om jag hade tagit 10-20 stycken. Då kanske det hade varit lite gott (både surströmmingen och snapsen).
Nåja. Bullade upp för kalaset och gjorde mig en surströmmingsklämma. Som jag inbillade mig skulle vara sjukt god. Hade i alla fall rätt inställning inför experimentet - att det är gott :) Hmmm...
Mmmm...det ser ju riktigt gott ut...
Första tuggan...
Följande bilder, som togs efter dessa, är starkt censurerade då jag både fick kväljningar, uppstötningar och ett otäckt förvridet ansiktsuttryck. Därför har jag valt att inte lägga ut dem.
Inte ens katten, som i normala fall älskar ruttna saker, var intresserad av surströmmingen.
Summar sumarum. Surströmming har inte blivit godare. Det smakar lika vedervärdigt som för 15 år sedan, och kommer säkert att göra så om 15 år också, då jag gör ett nytt försök med norrlands nationalrätt.
Håller mig till kräftor även i fortsättningen. Det är kalasmat det!
Cheers!
De enda som äter surströmming, i min bekantskapskrets, är mina föräldrar. Så, sagt och gjort, jag handlade med mig alla tänkabara ingredienser till rätten. Tunnbröd, lök, gräddfil, surströmming och färskpären fanns från föräldrarnas egna potatisland. Saknade dock den obligatoriska surströmmingssnapsen (har i alla fall hört att den är ett måste) men eftersom Marcus var på kurs i Stockholm och barnen med mig, så fick det bli surströmming utan snaps. Kan så här i efterhand även med säga att det inte hade gjort någon skillnad. Okej. Kanske om jag hade tagit 10-20 stycken. Då kanske det hade varit lite gott (både surströmmingen och snapsen).
Nåja. Bullade upp för kalaset och gjorde mig en surströmmingsklämma. Som jag inbillade mig skulle vara sjukt god. Hade i alla fall rätt inställning inför experimentet - att det är gott :) Hmmm...
Mmmm...det ser ju riktigt gott ut...
Första tuggan...
Följande bilder, som togs efter dessa, är starkt censurerade då jag både fick kväljningar, uppstötningar och ett otäckt förvridet ansiktsuttryck. Därför har jag valt att inte lägga ut dem.
Inte ens katten, som i normala fall älskar ruttna saker, var intresserad av surströmmingen.
Summar sumarum. Surströmming har inte blivit godare. Det smakar lika vedervärdigt som för 15 år sedan, och kommer säkert att göra så om 15 år också, då jag gör ett nytt försök med norrlands nationalrätt.
Håller mig till kräftor även i fortsättningen. Det är kalasmat det!
Cheers!
Familjefoto
Publicerat den: 2011-10-08 @ 14:25:30 |
Dagbok, fotografier
Skriv en kommentar här(0)
I söndags åkte hela familjen Pettersson/Svensson till Ingalill för fotografering. Fotograferingen skedde ute i det vackra höstvädret och slutresultatet blev 163 härliga fotografier.
Här kommer ett litet urval...
Så många fina, spontana och naturliga kort. Älskar dem alla :)
Tjing!!!
Här kommer ett litet urval...
Så många fina, spontana och naturliga kort. Älskar dem alla :)
Tjing!!!
Strike a pose
Publicerat den: 2011-09-11 @ 13:49:02 |
Dagbok, fotografier
Skriv en kommentar här(0)
Agnes får allt som oftast välja outfit själv, nuförtiden.
Allt som oftast så blir resultatet helt bedrövligt (i mina ögon) men så länge hon själv tycker att hon är fin, så är även jag (mer eller mindre) nöjd.
Men, så ibland så blir resultatet en 5-poängare, där färger och mönster stämmer klockrent. Sådana gånger vill jag gärna föreviga det på bild men eftersom min dotter inte längre tycker det är särskilt roligt att ställa upp på bild så fick hon göra det till en lek. Leken hette 'Top Model' där hon var modellen och jag fotografen :)
Jag undrar dock om hon inte har tittat lite för mycket på Top Model för 'poserna' var riktigt proffsiga :)
Hon har dessutom själv fått bestämma vilka bilder jag skulle lägga ut här på bloggen :)
Min lilla Miss Photogenic...
Skorna i närbild. Tuffa, eller hur?!
Sötsnöre...
I morgon kommer hon hem. Längtar så jag blir galen...
Ibland är det de små sakerna i livet...
Publicerat den: 2011-09-11 @ 12:31:37 |
Dagbok, fotografier
Skriv en kommentar här(0)
...som betyder mest...
Bara en liten händelse, men som får hela tillvaron i svaj för ett ögonblick, och som förblir ett lyckligt minne i resten av ens liv.
I fredags sa Erik 'mamma' för första gången, 9 månader och 4 dagar gammal. Han satt och åt lunch med Marcus och jag kommer in i köket. Då tittar han på mig, brister ut i ett av sina underbara go'leenden, och säger 'mamama'.
Ett ögonblick av lycka och ett oförglömligt minne!
En bild från sommaren. Underbara unge...
Han sa dock 'pappa' först, då var han 9 månader och 1 dag gammal :)
Jag minns även Agnes första 'mamma', som om det vore igår. Hon var lite tidigare än Erik, runt 8 månader tror jag. Hon låg bredvid mig i sängen, tittade på mig, och sa 'mamam'.
Den där värmen. Den där otroliga kärleken. Den där lyckan. Den är obeskrivlig...
Underbara minnen att spara och bevara!
Bara en liten händelse, men som får hela tillvaron i svaj för ett ögonblick, och som förblir ett lyckligt minne i resten av ens liv.
I fredags sa Erik 'mamma' för första gången, 9 månader och 4 dagar gammal. Han satt och åt lunch med Marcus och jag kommer in i köket. Då tittar han på mig, brister ut i ett av sina underbara go'leenden, och säger 'mamama'.
Ett ögonblick av lycka och ett oförglömligt minne!
En bild från sommaren. Underbara unge...
Han sa dock 'pappa' först, då var han 9 månader och 1 dag gammal :)
Jag minns även Agnes första 'mamma', som om det vore igår. Hon var lite tidigare än Erik, runt 8 månader tror jag. Hon låg bredvid mig i sängen, tittade på mig, och sa 'mamam'.
Den där värmen. Den där otroliga kärleken. Den där lyckan. Den är obeskrivlig...
Underbara minnen att spara och bevara!
Minisemester i Gävle
Publicerat den: 2011-09-06 @ 18:38:10 |
Dagbok, fotografier
Skriv en kommentar här(0)
I mitten på augusti, då alla hade börjat jobba, åkte jag, Agnes, Anna och Nora till Gävle i tre dagar för att bland annat besöka Furuviksparken.
Vi hade tre härliga (och intensiva) dagar med våra trolltjejer....
När vi kom hem så blev det en massa mys med lillebror...
Det var allt från sommaren 2011, som jag tänker dela med mig av. Nu blir det inte fler uppdateringar, bara inlägg i nutid :)
Ta det lugnt!
Vi hade tre härliga (och intensiva) dagar med våra trolltjejer....
När vi kom hem så blev det en massa mys med lillebror...
Det var allt från sommaren 2011, som jag tänker dela med mig av. Nu blir det inte fler uppdateringar, bara inlägg i nutid :)
Ta det lugnt!
En slö och slapp dag...
Publicerat den: 2011-09-06 @ 18:04:49 |
Dagbok, fotografier
Skriv en kommentar här(0)
...i bästa vänners sällskap...
Söta Lovisa. Så söt så jag hade lust att ta hem henne flera gånger :)
Jag har varit kattvakt åt familjen W ett antal gånger. Låt oss säga 2-4 gånger. Två av dessa gångerna har deras katt lyckats blivit på tjocken. Är det jag som är dålig kattvakt, eller familjen W som har dålig timing på sin semester? Hmmm.... :)
Hursomhelst, resultatet har i alla fall blivit en hög med förtjusande gulliga kattungar, så någonstans måste det ju ha blivit rätt....
Söta Lovisa. Så söt så jag hade lust att ta hem henne flera gånger :)
Jag har varit kattvakt åt familjen W ett antal gånger. Låt oss säga 2-4 gånger. Två av dessa gångerna har deras katt lyckats blivit på tjocken. Är det jag som är dålig kattvakt, eller familjen W som har dålig timing på sin semester? Hmmm.... :)
Hursomhelst, resultatet har i alla fall blivit en hög med förtjusande gulliga kattungar, så någonstans måste det ju ha blivit rätt....
Badutflykt...en av många...
Publicerat den: 2011-09-05 @ 11:33:09 |
Dagbok, fotografier
Skriv en kommentar här(0)
När jag tänker tillbaka på sommaren, som precis är över, så återkommer alltid tankarna till alla de härliga och roliga utflykter som vi har varit på. Det har inte alltid varit 'stora' utflykter, kanske bara till lekparken med en picknick-korg och filt. Allihop har dock varit uppskattade och roliga. Ibland har vi åkte själv, jag och barnen, och ibland har vi haft sällskap av till exempel syster med familj, mormor eller någon/-ra kompis/-ar till mig och Agnes.
Det har alltså blivit en hel del utflykter och jag tänkter inte berätta om dem alla. Skål för det! Just den här utflykten, som jag tänker dela med mig av idag, den gick till Backsjö badstrand och det varma vattnet där.
Badstranden har inte någon jättestor mysfaktor men det är en härlig sandbotten, det är långgrunt och ett fantastiskt varmt vatten.
Jag, barnen, syster och 'Tillis' åkte dit och myste bort några timmar en potthet tisdag, den 2 augusti.
Erik fick också doppa sig lite och han verkade tycka det var riktigt skönt faktiskt. Tjejerna bodde i vattnet medan syrran och jag tog det lite lugnare :)
Agnes och Tilda plockade några vackra näckrosor (det fanns hur många som helst) och gjorde vackra dekorationer med.
Synd att mitt pillrande i PS inte blev lika bra som bilden i övrigt :)
Ha en bra dag!
Det har alltså blivit en hel del utflykter och jag tänkter inte berätta om dem alla. Skål för det! Just den här utflykten, som jag tänker dela med mig av idag, den gick till Backsjö badstrand och det varma vattnet där.
Badstranden har inte någon jättestor mysfaktor men det är en härlig sandbotten, det är långgrunt och ett fantastiskt varmt vatten.
Jag, barnen, syster och 'Tillis' åkte dit och myste bort några timmar en potthet tisdag, den 2 augusti.
Erik fick också doppa sig lite och han verkade tycka det var riktigt skönt faktiskt. Tjejerna bodde i vattnet medan syrran och jag tog det lite lugnare :)
Agnes och Tilda plockade några vackra näckrosor (det fanns hur många som helst) och gjorde vackra dekorationer med.
Synd att mitt pillrande i PS inte blev lika bra som bilden i övrigt :)
Ha en bra dag!
Sommaruppdateringen fortsätter...
Publicerat den: 2011-09-02 @ 11:48:45 |
Dagbok, fotografier
Skriv en kommentar här(0)
...om än lite 'hullerombuller'...
Vi hoppar tillbaka några dagar, från den 25 juli, till den 21 juli.
Stugan som min syster hyrde var rätt så liten med en låg mysfaktor men det stora plusset var att den låg (ligger) precis vid älven. Med brygga och allt. Det vackra läget gjorde det övriga mindre viktigt.
Agnes, Erik och jag var där så gott som varje dag i tre veckor och badade (inte Erik förståss...), då vädret tillät. Det var kallt som f**n precis efter nådahoppet, men strax så var kroppen så totalt bortdomnad så då var det bara att njuta. Vattentemperaturen låg på, i snitt, 21 grader så i norrländska mått så var det 'skitvarmt'.
Hursomhelst. Kalla oss inte badkrukor...
Visst är jag ambitiös och fixar och trixar i PS. Tyvärr så blir det inte alltid så bra som jag har tänkt, men jag övar, och jag lär mig allt eftersom :)
I den yttepyttiga texten under rubriken så står det; 'Syrran hyrde en sommarstuga i några veckor, precis vid älven, så vi passade på att bada så mycket vi bara kunde. Jag tror inte jag har badat såhär mycket, som jag har gjort i sommar, sedan jag var tonåring.'
Så här var det varje dag, i tre veckor, i slutet på juli och början på augusti. Ett underbart väder och lata dagar. Precis som sommaren ska vara. Tyvärr så går tiden och sommaren allt för fort. Tre minnesvärda veckor...
Tjing!
Vi hoppar tillbaka några dagar, från den 25 juli, till den 21 juli.
Stugan som min syster hyrde var rätt så liten med en låg mysfaktor men det stora plusset var att den låg (ligger) precis vid älven. Med brygga och allt. Det vackra läget gjorde det övriga mindre viktigt.
Agnes, Erik och jag var där så gott som varje dag i tre veckor och badade (inte Erik förståss...), då vädret tillät. Det var kallt som f**n precis efter nådahoppet, men strax så var kroppen så totalt bortdomnad så då var det bara att njuta. Vattentemperaturen låg på, i snitt, 21 grader så i norrländska mått så var det 'skitvarmt'.
Hursomhelst. Kalla oss inte badkrukor...
Visst är jag ambitiös och fixar och trixar i PS. Tyvärr så blir det inte alltid så bra som jag har tänkt, men jag övar, och jag lär mig allt eftersom :)
I den yttepyttiga texten under rubriken så står det; 'Syrran hyrde en sommarstuga i några veckor, precis vid älven, så vi passade på att bada så mycket vi bara kunde. Jag tror inte jag har badat såhär mycket, som jag har gjort i sommar, sedan jag var tonåring.'
Så här var det varje dag, i tre veckor, i slutet på juli och början på augusti. Ett underbart väder och lata dagar. Precis som sommaren ska vara. Tyvärr så går tiden och sommaren allt för fort. Tre minnesvärda veckor...
Tjing!
Nipyran. Barnens måndag. Småstjärnorna.
Publicerat den: 2011-08-31 @ 22:29:50 |
Dagbok, fotografier
Skriv en kommentar här(0)
25 juli 2011. Kom ihåg datumet. Det var då min dotter gjorde scendebut med en publik större än fem.
Under Barnens måndag så händer det en massa skoj på stan. Bland annat så har det Småstjärnorna, barnens kanalfiske där alla barn (som vill) får fiska, ansiktsmålning, pyssel, klättra upp i en brandbil, ponnyridning och mycket annat.
Det var en gråregnig och trist dag men vi åkte ner så att Agnes skulle få fiska lite. Yr, som jag är, så hade jag tagit fel på tiden så vi var där över en timme för tidigt. Det kändes pest när det var så dåligt väder, men vi höll ut, och glad är jag för det.
Vi mötte upp E, hennes barn och en annan liten E. De (barnen) skulle sjunga nationalsången i Småstjärnorna. När Agnes fick höra det så blev hon eld och lågor. Hon ville också sjunga, men hon ville sjunga själv (hon kan inte nationalsången). Först skulle hon sjunga en hitta-på-låt som hette "Prinsessan" men i sista sekund så ändrade hon sig till att istället sjunga "Tro" av Marie Fredriksson
Mammas älslingsunge sjunger Tro...
Hur stolt tror ni att jag är? Från en skala 1-10. Alldeles riktigt. 15!!!
Hon förevigades även på bild av Nipyrans vimmelfotograf. Fotot kan ni se här. Hon var så söt :)
Alla barnen var jätteduktiga, och supermodiga, som gick upp. Det var Michael Jackson, Sara Varga, nationalsången med mera. Imponerande. Men eftersom jag är liiite partisk i frågan så tycker jag nog att min Agnes var allra bäst ;)
Efter Småstjärnorna så var det dags för Barnens kanalfiske. Jösses så många ungar som skulle fiska. Det kryllade av dem. Överallt var det fiskegalna ungar :)
Agnes ville inte trängas vid de bästa fiskevattnet, men fiska ville hon, i 5 minuter :)
Även dagen därpå, när det var Internationella tisdag, förevigades hon på foto. Det var uppvisning av Zumba och de som ville fick pröva på. Givetvis ville Agnes testa. Se själv här (om ni inte ser henne, så är det hon i rosa klänning :)
Hon är en riktig teaterapa, vår lilla Agnes. Det är lustigt detta. Eller rättaresagt, förbryllande, för hon är inte rädd för att gå upp på scen, ta kontakt med människor eller göra saker själv. Däremot att säga ifrån, och sätta andra jämnåriga på plats, det fixar hon inte. Självförtroende vs självkänsla. Det är en kamp. Jag vill att det ska vara lika mycket av varje. Men. Hon är fem år, så det lär nog ge sig med tiden det med. Det är bara mitt mammahjärta som värker, när det inte svämmar över att stolthet :)
Det var om den dagen, sommaren 2011.
Under Barnens måndag så händer det en massa skoj på stan. Bland annat så har det Småstjärnorna, barnens kanalfiske där alla barn (som vill) får fiska, ansiktsmålning, pyssel, klättra upp i en brandbil, ponnyridning och mycket annat.
Det var en gråregnig och trist dag men vi åkte ner så att Agnes skulle få fiska lite. Yr, som jag är, så hade jag tagit fel på tiden så vi var där över en timme för tidigt. Det kändes pest när det var så dåligt väder, men vi höll ut, och glad är jag för det.
Vi mötte upp E, hennes barn och en annan liten E. De (barnen) skulle sjunga nationalsången i Småstjärnorna. När Agnes fick höra det så blev hon eld och lågor. Hon ville också sjunga, men hon ville sjunga själv (hon kan inte nationalsången). Först skulle hon sjunga en hitta-på-låt som hette "Prinsessan" men i sista sekund så ändrade hon sig till att istället sjunga "Tro" av Marie Fredriksson
Mammas älslingsunge sjunger Tro...
Hur stolt tror ni att jag är? Från en skala 1-10. Alldeles riktigt. 15!!!
Hon förevigades även på bild av Nipyrans vimmelfotograf. Fotot kan ni se här. Hon var så söt :)
Alla barnen var jätteduktiga, och supermodiga, som gick upp. Det var Michael Jackson, Sara Varga, nationalsången med mera. Imponerande. Men eftersom jag är liiite partisk i frågan så tycker jag nog att min Agnes var allra bäst ;)
Efter Småstjärnorna så var det dags för Barnens kanalfiske. Jösses så många ungar som skulle fiska. Det kryllade av dem. Överallt var det fiskegalna ungar :)
Agnes ville inte trängas vid de bästa fiskevattnet, men fiska ville hon, i 5 minuter :)
Även dagen därpå, när det var Internationella tisdag, förevigades hon på foto. Det var uppvisning av Zumba och de som ville fick pröva på. Givetvis ville Agnes testa. Se själv här (om ni inte ser henne, så är det hon i rosa klänning :)
Hon är en riktig teaterapa, vår lilla Agnes. Det är lustigt detta. Eller rättaresagt, förbryllande, för hon är inte rädd för att gå upp på scen, ta kontakt med människor eller göra saker själv. Däremot att säga ifrån, och sätta andra jämnåriga på plats, det fixar hon inte. Självförtroende vs självkänsla. Det är en kamp. Jag vill att det ska vara lika mycket av varje. Men. Hon är fem år, så det lär nog ge sig med tiden det med. Det är bara mitt mammahjärta som värker, när det inte svämmar över att stolthet :)
Det var om den dagen, sommaren 2011.
Trollskoj i parken
Publicerat den: 2011-08-30 @ 22:10:12 |
Dagbok, fotografier
Skriv en kommentar här(0)
Varje torsdag, under hela juli månad, så anordnas det Trollskoj i stadsparken.
Det är underhållning, tävling och annat skoj på scen och om vädret är fint så drar arrangemanget mycket folk.
Jag, Erik och min mamma åkte ner och tittade på årets andra Trollskoj. Till vår stora lycka så kom även Agnes ner till parken, med R, så vi fick turen att krama henne lite. 
Det var en trevlig kväll med mycket mys. En kväll värd att nämnas...
BUM
Publicerat den: 2011-07-14 @ 15:11:10 |
Dagbok, fotografier
Skriv en kommentar här(0)
I måndags så hade jag fått tid till Erik på barn- och ungdomsmottagningen.
När jag fick tiden så var jag lite i valet och kvalet om jag skulle ta honom dit, eftersom han hade blivit så pass bra i sina utslag/eksem, sedan jag slutade att smörja honom med mjukgörande salva. Hur som haver så bestämde jag mig dock för att gå dit för jag ville be dem att kolla hans öron (ibland när han äter ur nappflaskan så släpper han den och tar sig åt örat) när jag ändå var där.
När vi kom dit så började det med att sköterskan, som tog emot oss, genast kom ihåg vilka vi var. Hon minns fortfarande, tydligen, rabaldern (och kanske mitt 'hysteriska' tillstånd) när Erik fick åka till Sundsvall andra gången. Hon räknade nämligen upp flera olika händelser från det läkarbesöket. Ouch!
De började i alla fall med att väga och mäta. Nu väger vår 'lille' kille 9400 gram (!!!) och är ca 70 centimeter lång. En riktig liten sumo...
När vi kom in till läkaren så hade han Eriks tillväxtkurva uppe (på dataskärmen) och konstaterade att han växte bra. Daha! Han ställde några frågor och jag berättade att Erik hade blivit mycket bättre sedan jag hade slutat med alla salvor som jag hade blivit rekommenderade på BVC.
Han undersöker Erik, klämmer på magen, lyssnar på hjärtat, kollar hans öron och hud och så vidare och sedan säger han:
-Ni måste smörja honom! Han är torr så det är viktigt att ni smörjer.
Jag blev helt paff och börjar ifrågasätta om jag verkligen ska börja smörja honom när det uppenbarligen är salvorna som gör hans hud irriterad, och vilken salva ska jag i så fall använda.
Han tyckte det lät konstigt att han blev irriterad av salvorna men tyckte ändå att vi ska smörja och sedan åka in omedelbart om han blir röd igen. Han rekommenderade MiniDerm, Locobase (som jag redan har testat) och Decubal. Hydrokortisonsalva till knävecken. Jag fick till och med en informationsbroschyr som visar hur jag ska smörja!
Nu har vi smort i tre dagar och han började bli sämre redan efter första smörjningen. Det är absolut inte lika mycket som förra gången, men det blir sämre och sämre, så på måndag ringer jag till BUM och ber att få komma in med honom. Han (Erik) verkar dessutom mer besvärad av det denna gång för han slår sig mot magen och försöker klia när jag har smort honom.
Det känns jättehemsk att utsätta honom för detta men det verkar ju som jag måste för att övertyga läkaren. Rent spontant så tycker jag att det kan vara bättre att vara lite torr, än att se ut som han gjorde när jag smorde honom. Men. Jag är ju ingen läkare då...
Erik med sin nya Villervalla-mössa...
Fotograf: Ingalill Elfgren
Ja, i alla fall jag, blir bra brydd på sjukvården ibland. Jag försöker trösta mig med att de är utbildade läkare och de borde därför rimligtvis veta vad som är bäst (även om jag tycker att de resonerar helt ologiskt) när de gör sin bedömning.
Hans öron såg i alla fall fina ut. Ingen irritation i örat bara lite vax. Skönt att allt är okej med dem då...
När jag fick tiden så var jag lite i valet och kvalet om jag skulle ta honom dit, eftersom han hade blivit så pass bra i sina utslag/eksem, sedan jag slutade att smörja honom med mjukgörande salva. Hur som haver så bestämde jag mig dock för att gå dit för jag ville be dem att kolla hans öron (ibland när han äter ur nappflaskan så släpper han den och tar sig åt örat) när jag ändå var där.
När vi kom dit så började det med att sköterskan, som tog emot oss, genast kom ihåg vilka vi var. Hon minns fortfarande, tydligen, rabaldern (och kanske mitt 'hysteriska' tillstånd) när Erik fick åka till Sundsvall andra gången. Hon räknade nämligen upp flera olika händelser från det läkarbesöket. Ouch!
De började i alla fall med att väga och mäta. Nu väger vår 'lille' kille 9400 gram (!!!) och är ca 70 centimeter lång. En riktig liten sumo...
När vi kom in till läkaren så hade han Eriks tillväxtkurva uppe (på dataskärmen) och konstaterade att han växte bra. Daha! Han ställde några frågor och jag berättade att Erik hade blivit mycket bättre sedan jag hade slutat med alla salvor som jag hade blivit rekommenderade på BVC.
Han undersöker Erik, klämmer på magen, lyssnar på hjärtat, kollar hans öron och hud och så vidare och sedan säger han:
-Ni måste smörja honom! Han är torr så det är viktigt att ni smörjer.
Jag blev helt paff och börjar ifrågasätta om jag verkligen ska börja smörja honom när det uppenbarligen är salvorna som gör hans hud irriterad, och vilken salva ska jag i så fall använda.
Han tyckte det lät konstigt att han blev irriterad av salvorna men tyckte ändå att vi ska smörja och sedan åka in omedelbart om han blir röd igen. Han rekommenderade MiniDerm, Locobase (som jag redan har testat) och Decubal. Hydrokortisonsalva till knävecken. Jag fick till och med en informationsbroschyr som visar hur jag ska smörja!
Nu har vi smort i tre dagar och han började bli sämre redan efter första smörjningen. Det är absolut inte lika mycket som förra gången, men det blir sämre och sämre, så på måndag ringer jag till BUM och ber att få komma in med honom. Han (Erik) verkar dessutom mer besvärad av det denna gång för han slår sig mot magen och försöker klia när jag har smort honom.
Det känns jättehemsk att utsätta honom för detta men det verkar ju som jag måste för att övertyga läkaren. Rent spontant så tycker jag att det kan vara bättre att vara lite torr, än att se ut som han gjorde när jag smorde honom. Men. Jag är ju ingen läkare då...
Erik med sin nya Villervalla-mössa...
Fotograf: Ingalill Elfgren
Ja, i alla fall jag, blir bra brydd på sjukvården ibland. Jag försöker trösta mig med att de är utbildade läkare och de borde därför rimligtvis veta vad som är bäst (även om jag tycker att de resonerar helt ologiskt) när de gör sin bedömning.
Hans öron såg i alla fall fina ut. Ingen irritation i örat bara lite vax. Skönt att allt är okej med dem då...
Höga Kusten
Publicerat den: 2011-07-14 @ 11:55:16 |
Dagbok, fotografier
Skriv en kommentar här(0)
I måndags (förra veckan) hade vi inget att göra så Agnes, Erik och jag drog iväg med Anna och Nora till Höga Kusten-hotellet. Det finns nämligen en hyfsat stor, och väldigt rolig, lekpark.
Picknick-korgen var packad till bristningsgränsen men det var bara vi mammor (och Erik) som hade tid att fika. Våra 'småtöser' hade inte tid att sitta ner och fika någon längre stund. Rutschkanor och 'karuseller' lockade mer :)
Agnes och Nora åker i den roliga rutschkanan (men den röda var ännu roligare)...
Det fanns flera roliga 'karuseller' också och ett vattenfall som det går att gå under...
Erik var, i vanlig ordning, glad och nöjd så länge han fick äta och sova när han kände för det...
De, tjejerna, hade jätteroligt tills de ramlade på stenarna och gjorde sig illa. Stackars Nora fick en ordentlig bula medan Agnes klarade sig undan med lite ont i ett ben. Så kan det gå när leken blir för vild.
Besöket blev tyvärr allt för kort (enligt våra 'småtöser') på grund av att jag hade en tid att passa. Nästa sväng dit kommer att bli betydligt längre. Helt säkert.
Picknick-korgen var packad till bristningsgränsen men det var bara vi mammor (och Erik) som hade tid att fika. Våra 'småtöser' hade inte tid att sitta ner och fika någon längre stund. Rutschkanor och 'karuseller' lockade mer :)
Agnes och Nora åker i den roliga rutschkanan (men den röda var ännu roligare)...
Det fanns flera roliga 'karuseller' också och ett vattenfall som det går att gå under...
Erik var, i vanlig ordning, glad och nöjd så länge han fick äta och sova när han kände för det...
De, tjejerna, hade jätteroligt tills de ramlade på stenarna och gjorde sig illa. Stackars Nora fick en ordentlig bula medan Agnes klarade sig undan med lite ont i ett ben. Så kan det gå när leken blir för vild.
Besöket blev tyvärr allt för kort (enligt våra 'småtöser') på grund av att jag hade en tid att passa. Nästa sväng dit kommer att bli betydligt längre. Helt säkert.
Myregårdens café
Publicerat den: 2011-07-12 @ 23:46:42 |
Dagbok, fotografier
Skriv en kommentar här(0)
Förra söndagen (3 juli) var vi till Myregårdens café och åt en utsökt god grillbuffé. Vi var 10 stycken från Marcus familj (inklusive respektive) som vräkte i oss av maten.
Dumt av mig, men tyvärr, så tog jag inte några kort på läckerheterna. Hur som helst så var det supergott och minst lika trevligt.
Det ligger så fantastiskt vackert denna sommarrestaurang och bara den vackra utsikten (har inte några bilder på det heller) gör det värt ett besök.
Erik hade dagen till ära sin 'snyggkepa' på sig :)
Uppe på hölogen så har de en loppis med hyfsat fina saker till bra priser. Självklart så fyndade jag. Ett tvåvånings kakfat och en ostbricka blev det.
Dumt av mig, men tyvärr, så tog jag inte några kort på läckerheterna. Hur som helst så var det supergott och minst lika trevligt.
Det ligger så fantastiskt vackert denna sommarrestaurang och bara den vackra utsikten (har inte några bilder på det heller) gör det värt ett besök.
Erik hade dagen till ära sin 'snyggkepa' på sig :)
Uppe på hölogen så har de en loppis med hyfsat fina saker till bra priser. Självklart så fyndade jag. Ett tvåvånings kakfat och en ostbricka blev det.
Viveca Sten
Publicerat den: 2011-07-01 @ 13:40:32 |
Dagbok, fotografier
Skriv en kommentar här(0)
Dessa kom med posten och ligger nu och väntar på att jag ska få tid och ro att 'hugga tänderna i dem'...
Och nej. Jag har inte sett TV-serien.
Längtar längtar längtar!!!
Och nej. Jag har inte sett TV-serien.
Längtar längtar längtar!!!
Det ena ledde till det andra...
Publicerat den: 2011-07-01 @ 12:35:30 |
Dagbok, fotografier
Skriv en kommentar här(0)
...och istället för att fotografera barnen så blev det en heldag på Risön...
Meningen var från början att barnen skulle ha fotograferats i onsdags men på grund av att fotografen blev sjuk så fick vi ändra planerna lite. Det blev som sagt ett besök på Risön istället med goa vänner och härliga barn. Att fotograferinen blev inställd gjorde inte alls så mycket för nu får Agnes lugg en chans att växa sig lite längre. Efter att hon tog ett ogenomtänkt beslut på dagis en dag, att klippa sin lugg superultrakort och även så vid öronen, så fick hårfrisörskan klippa henne jättekort. Hon passar förvisso väldigt bra i den nya frisyren men luggen blev på tok för kort. Nåja. Det är sådant som ska hända och tack och lov så var det ju bara håret som rök och inte något öga eller någon punktering av något inre organ.
Hur som helst. Eftersom R redan hade tagit ledigt för Agnes på dagis så åkte jag och hämtade henne ändå. Strax efter 10 var vi på Risön. Strax efter började goa vänner att strömma in och huxflux så tog vi upp en rätt så stor plätt av gräs :)
Eva hade med sig en supergod pastasallad som alla glatt (och tacksamt) fick mumsa på.
Agnes slevade förtjust i sig av salladen...
Vi hade en hel hög (4 stycken) parasoller, för att skapa en behaglig skugga i den tropiska värmen till Erik (och höggravida E). Erik låg mest bara och jäste och mådde gott. Bada i klorvatten får han vänta med ett tag till.
Erik somnar snart...
En av mycket få bilder på oss alla tre tillsammans...
Strax efter klockan 16 styrde vi kosan mot R där jag lämnade Agnes för att sedan åkte 'hem' till husvagnen. Kvällen gick fort och snabbt var det dags att krypa till kojs. Stackars Marcus målade till midnatt då han också smög sig in i den svala husvagnen.
Meningen var från början att barnen skulle ha fotograferats i onsdags men på grund av att fotografen blev sjuk så fick vi ändra planerna lite. Det blev som sagt ett besök på Risön istället med goa vänner och härliga barn. Att fotograferinen blev inställd gjorde inte alls så mycket för nu får Agnes lugg en chans att växa sig lite längre. Efter att hon tog ett ogenomtänkt beslut på dagis en dag, att klippa sin lugg superultrakort och även så vid öronen, så fick hårfrisörskan klippa henne jättekort. Hon passar förvisso väldigt bra i den nya frisyren men luggen blev på tok för kort. Nåja. Det är sådant som ska hända och tack och lov så var det ju bara håret som rök och inte något öga eller någon punktering av något inre organ.
Hur som helst. Eftersom R redan hade tagit ledigt för Agnes på dagis så åkte jag och hämtade henne ändå. Strax efter 10 var vi på Risön. Strax efter började goa vänner att strömma in och huxflux så tog vi upp en rätt så stor plätt av gräs :)
Eva hade med sig en supergod pastasallad som alla glatt (och tacksamt) fick mumsa på.
Agnes slevade förtjust i sig av salladen...
Vi hade en hel hög (4 stycken) parasoller, för att skapa en behaglig skugga i den tropiska värmen till Erik (och höggravida E). Erik låg mest bara och jäste och mådde gott. Bada i klorvatten får han vänta med ett tag till.
Erik somnar snart...
En av mycket få bilder på oss alla tre tillsammans...
Strax efter klockan 16 styrde vi kosan mot R där jag lämnade Agnes för att sedan åkte 'hem' till husvagnen. Kvällen gick fort och snabbt var det dags att krypa till kojs. Stackars Marcus målade till midnatt då han också smög sig in i den svala husvagnen.
Midsommarhelgen...
Publicerat den: 2011-07-01 @ 11:05:43 |
Dagbok, fotografier
Skriv en kommentar här(0)
...i ord och bilder...
Planerna var från början att Uffe och Milla (med barn) skulle komma och fira midsommaraftonen med oss. Planerna ändrades dock drastiskt då småtrollen hemma hos Uffe och Milla fick vattkoppor och vårt hus var evakuerat på grund av renoveringen. Istället spenderades midsommaraftonen enligt tredition hemma hos familjen Westermark.
Det gråsura och kalla vädret tillät inte någon midsommarstång men däremot så lyckades vi knåpa ihop några kransar till alla midsommarvackra barn som var där (totalt 9 stycken innan kvällen var slut).
Det vackraste som finns...
Middagen bestod av 'knytismat' så det fanns mycket gott på buffébordet. Grillat kött (älg-, ox- och fläskfilé), potatisgratäng och många utsökt goda tillbehör. Mums.
Efter maten så åts det jordgubbar i stora lass och det sjöngs singstar för full hals. Hela huset gungade.
Emilia och Agnes rockar loss...
Erik fick låna hörselkåpor...
Vi hade supertrevligt rakt igenom hela kvällen och som en bonus så kom vi i säng relativt tidigt också. Tack vare våra barn.
Vaknade upp på midsommardagen, pigg och alert, utan den minsta sting av baksmälla (som jag gissar att en stor del av Sveriges befolkning inte gjorde).
Liftade med svärmor till bilen (några glas rött blev det) sedan drog barnen och jag vidare till Y-sel för midsommardagsfirande där. Min älskling stannade hemma för att fortsätta att måla.
Agnes hade fått en drake så vi passade på att pröva dess vingar när vi kom till Y-sel. Det gick inte sådär jättebra men den lyfte i alla fall. Några gånger.
Agnes misströstar...
'Mamma, mamma...den flyger...den flyger...'
Marcus och sommargrannarna gjorde oss också sällskap vid den (super)goda middagen som bestod av en sillmacka till förrätt, grillat kött och hemgjord potatissallad och kaffe till efterrätt.
Agnes och morfar myser...
Det finns så mycket vackra blommor runt midsommartid och jag vill föreviga dem alla på kort.
Delar med mig av en bild. En vacker prästkrage...
Midsommarsöndagen hade vi tänkt spendera på Junsele djurpark men vi blev lata och stannade hemma istället. Agnes fick en heldag med Nora så hon var lika glad ändå. Marcus spenderade hela dagen med att fortsätta måla all 'fulfuru'. Det är mycket vinklar och vrår och således mycket 'pillergöra'. Det i kombination med att han är noggrann så kan jag avslöja att det blir sjukt snyggt. Fräscht. Friskt. Ljust. Glatt. Underbart fint.
Det blev en tidig kväll med två utpumpade barn. Att fira midsommar är ingen dans på rosor och det tar sannerligen på krafterna hos de små.
Våra älskade trollungar sover gott i husvagnen...
Ja det var midsommar 2011 det. Grå himmel, regn och kallt med med många varma hjärtan runt oss så blev hela midsommarhelgen oförglömlig. Kram till er alla!
Källarbackens saga!
Publicerat den: 2011-06-30 @ 23:50:55 |
Dagbok, fotografier
Skriv en kommentar här(0)
På den enda soliga dag som var i förra veckan, tog jag och goa Eva med oss våra barn, och åkte till Sidensjö för att besöka Källarbackens saga. Genom skogen gick en sagostig där de hade byggt upp olika scener ur kända sagor, till exempel Hans & Greta, Guldlock och Rödluvan. Det fanns även alla möjliga olika djur att mata och klappa.
Runt om i skogen så fanns det både tomtar och troll och man kunde hitta dem precis överallt.
Lovikatrollet...
Barnen (och även vi mammor) tyckte det var jättespännande och i slutet av sagostigen fanns det en mysig liten restaurang och butik.
Efter en mycket god lunch, bestående av pannkakor till de små och nachotallrik till oss stora, var det självklart dags för dagens första glass.
Glasstajm...
Alla småtrollen tillsammans med självaste Guldlock...
Jag kan verkligen rekommendera ett besök dit. Det finns så mycket mer att se och många överraskningar längst vägen. För vår del kommer det definitivt att bli ett återbesök och det kanske redan i sommar.
Runt om i skogen så fanns det både tomtar och troll och man kunde hitta dem precis överallt.
Lovikatrollet...
Barnen (och även vi mammor) tyckte det var jättespännande och i slutet av sagostigen fanns det en mysig liten restaurang och butik.
Efter en mycket god lunch, bestående av pannkakor till de små och nachotallrik till oss stora, var det självklart dags för dagens första glass.
Glasstajm...
Alla småtrollen tillsammans med självaste Guldlock...
Jag kan verkligen rekommendera ett besök dit. Det finns så mycket mer att se och många överraskningar längst vägen. För vår del kommer det definitivt att bli ett återbesök och det kanske redan i sommar.
Lite nytt...
Publicerat den: 2011-06-17 @ 10:59:15 |
Dagbok, fotografier
Skriv en kommentar här(0)
...till vår 'nya' hall.
Nu när vi håller på att fixa till hallen på övervåningen, och målar all furu vit, så kommer även hallen en trappa ner att få sig ett ansiktslyft. Även där är det en grå tapet (verkar ha en förtjusing för grått) och granitgrått golv. När nu furupanelen blir vit där nere så vill jag ha lite nytt att piffa upp med.
Tidigare (innan renoveringen) så hade vi en jätteful vägglampa, en sådan där spånlampa som var så populär på 70-talet, under trappen. Nu är den väck och istället så har jag köpt (skickat efter) en bordslampa som ska stå på det übergamla skrivbordet.
Den nya lampan från Jotex...
(bilden är lånad från www.jotex.se)
Egentligen så hade jag önskat en fuskfotogenlampa men i den hade det inte gått att ha lågenergilampor, vilket jag vill ha.
Jag passade även på att köpa nya gardiner till köket.
Det blir långgardiner i det stora fönstret och hissgardiner och i de två mindre fönstren (vi har 5 fönster i köket). Jag har köpt metervara så tanken är att jag ska sy dem själv (med en viss hjälp av min syguru - mamma). Långgardinerna blir helt vanliga raka med gardinringar upptill. Hissgardinerna blir med vit lakarnsväv upptill och det randiga nertill. Ska göra en fuskhissgardin och rulla upp den på en trästav.
Tyget ser ut så här...
(bilden är lånad från www.jotex.se)
Jag har gått ifrån min stil lite här. Jag brukar vanligtvis ha grönt eller blått i köket men nu slog jag till med rosa också :)
Hoppas det blir lika bra som jag föreställer mig!
Ha en bra dag!
Nu när vi håller på att fixa till hallen på övervåningen, och målar all furu vit, så kommer även hallen en trappa ner att få sig ett ansiktslyft. Även där är det en grå tapet (verkar ha en förtjusing för grått) och granitgrått golv. När nu furupanelen blir vit där nere så vill jag ha lite nytt att piffa upp med.
Tidigare (innan renoveringen) så hade vi en jätteful vägglampa, en sådan där spånlampa som var så populär på 70-talet, under trappen. Nu är den väck och istället så har jag köpt (skickat efter) en bordslampa som ska stå på det übergamla skrivbordet.
Den nya lampan från Jotex...
(bilden är lånad från www.jotex.se)
Egentligen så hade jag önskat en fuskfotogenlampa men i den hade det inte gått att ha lågenergilampor, vilket jag vill ha.
Jag passade även på att köpa nya gardiner till köket.
Det blir långgardiner i det stora fönstret och hissgardiner och i de två mindre fönstren (vi har 5 fönster i köket). Jag har köpt metervara så tanken är att jag ska sy dem själv (med en viss hjälp av min syguru - mamma). Långgardinerna blir helt vanliga raka med gardinringar upptill. Hissgardinerna blir med vit lakarnsväv upptill och det randiga nertill. Ska göra en fuskhissgardin och rulla upp den på en trästav.
Tyget ser ut så här...
(bilden är lånad från www.jotex.se)
Jag har gått ifrån min stil lite här. Jag brukar vanligtvis ha grönt eller blått i köket men nu slog jag till med rosa också :)
Hoppas det blir lika bra som jag föreställer mig!
Ha en bra dag!
Premiär...
Publicerat den: 2011-06-16 @ 22:11:21 |
Dagbok, fotografier
Skriv en kommentar här(0)
...igen :)
Mamma hade blockat ner min gamla gåstol (som jag fick 1973) från förrådet så idag fick Erik ta sin premiärtur i den.
Till en början så satt han bara och tittade men ganska så snabbt upptäckte han att den faktiskt gick och flytta på. Men bara baklänges. Han sparkade som en vilde och blev förbaskad när det tog stopp mot någon stol eller vägg. Det var ganska roande att sitta och titta på honom :)
Mamma hade blockat ner min gamla gåstol (som jag fick 1973) från förrådet så idag fick Erik ta sin premiärtur i den.
Till en början så satt han bara och tittade men ganska så snabbt upptäckte han att den faktiskt gick och flytta på. Men bara baklänges. Han sparkade som en vilde och blev förbaskad när det tog stopp mot någon stol eller vägg. Det var ganska roande att sitta och titta på honom :)
Släktforskning!
Publicerat den: 2011-06-16 @ 11:31:06 |
Dagbok, fotografier
Skriv en kommentar här(0)
I morse när jag höll på att röja i en låda i köket så hittade jag ett collegieblock från tiden då jag släktforskade. När jag började bläddra i den kände jag hur det började rycka i 'släktforskartarmen'.
Jag har en massa spännande trådar, både på min mammas och pappas sida, som jag skulle vilja reda ut. Några 'mörka' hemligheter, några oavslutade släktled, några trådar som jag fortfarande är mer (än andra) nyfiken på.
Jag minns att jag satt många timmar, med dåvarande svärmor, på SVAR i Ramsele och letade information. Ömsom tjoande och ömsom slitande mitt hår. Det var besvärligt frustrerande när jag inte hittade den information jag önskade och jordens adrenalinkick de gånger jag hittade något. Pulsen som ökade när jag upptäckte att jag hade något på spåren. Pulsen som sjönk om det någon gång visade sig att jag var helt fel ute.
Men. Så kommer nya tider. Nya familjemedlemmar. Tiden blir en bristvara och möjligheterna att åka till Ramsele färre. Nu upptäckte jag dock att det faktiskt går att forska över nätet. Det kostar lite, men det kan det banne mig vara värt. Det tål att tänkas på!
På min älskade pappa sida finns det några outredda 'trådar'...
(en gammal LO från oktober 2009. Älskar det kortet på oss tillsammans!)
Kanske tar jag mig i kragen och fortsätter där jag slutade för cirka 8 år sedan. Kanske.
Jag har en massa spännande trådar, både på min mammas och pappas sida, som jag skulle vilja reda ut. Några 'mörka' hemligheter, några oavslutade släktled, några trådar som jag fortfarande är mer (än andra) nyfiken på.
Jag minns att jag satt många timmar, med dåvarande svärmor, på SVAR i Ramsele och letade information. Ömsom tjoande och ömsom slitande mitt hår. Det var besvärligt frustrerande när jag inte hittade den information jag önskade och jordens adrenalinkick de gånger jag hittade något. Pulsen som ökade när jag upptäckte att jag hade något på spåren. Pulsen som sjönk om det någon gång visade sig att jag var helt fel ute.
Men. Så kommer nya tider. Nya familjemedlemmar. Tiden blir en bristvara och möjligheterna att åka till Ramsele färre. Nu upptäckte jag dock att det faktiskt går att forska över nätet. Det kostar lite, men det kan det banne mig vara värt. Det tål att tänkas på!
På min älskade pappa sida finns det några outredda 'trådar'...
(en gammal LO från oktober 2009. Älskar det kortet på oss tillsammans!)
Kanske tar jag mig i kragen och fortsätter där jag slutade för cirka 8 år sedan. Kanske.
