...och därmed helg. Vilket känns helt underbart efter tre jobbardagar.
Tre är inte många men med det tempot och de omständigheter som varit så känns det som helgvilan är mig väl förunnat. Mig och alla mina arbetskamrater. Det är tufft, hårt och slitsamt inom vården. Mycket att göra, lite om tid och ibland väldigt slitsamma arbetsuppgifter. Är det någon som sätter upp sig mot det kan dra åt....

Har jobbat i en månad nu. Efter 16 månaders ledighet. Dagtid. Trodde aldrig att jag skulle hamna inom hemtjänsten. Jag har liksom försökt att hålla mig från den delen av vården. Anledningen till det är väl mest förutfattade meningar. Några av dem har jag fått äta upp men några finns det faktiskt sanning i. Trivs bra i arbetsgruppen, arbetsuppgifterna och med brukarna. Jag hanterar det.
Längtar dock tillbaka till natten. Trivs bäst med att jobba natt. Inte för att det är mindre att göra (som många tror är anledningen) utan för att jag helt enkelt är en nattarbetare. Så enkelt är det...

Idag slutade jag klockan 13. Raggade in till stan för att hämta Agnes på dagis och sedan tillbaka till "by'n" för att hämta Erik på dagis. Jag hade inte träffat Erik i vaket (hans vakna) tillstånd sedan onsdagsmorgon. Hade abstinens efter min lille son. Mammahjärtat smalt på tre röda när jag möttes av världens underbaraste leende. Blev alldeles varm i hjärtat. Kärlek.

Väl hemma så tankade vi upp oss, jag och barnen, med mellanmål och bus och mys i soffan. Härligt. Vi behövde det.

Erik slocknade strax efter 19 idag, en timme tidigare än "normalt", helt utpumpade efter tre dagar på dagis. Det har, peppar peppar, gått jättebra för honom. Enligt dagispersonalen har han varit lite "trumpen" på förmiddagarna, men efter lunch så har han fått fart och ångat på med de andra barnen. Underbara morgonsura älsklingsunge.

Agnes hade svårt att somna ikväll. I morgon ska vi åka till Sundsvall och gå på Himlabadet, vilket hon är helt tokglad för. Hon har planerat dagen mycket noga. Marcus ska åka den och den rutchkanan med henne och medan de gör det så ska Erik och jag göra det och det, och så har hon gått på hela eftermiddagen. Underbara badgalna älsklingsunge.

Medan Marcus var ute och sprang så tittade jag på ett avsnitt av Vampire Diaries. Jä**ar så spännande det är. Har bara fem avsnitt kvar nu, av andra säsongen, att titta på. Inte bra. Nästa säsong kommer på DVD först i september. T O R T Y R. Vet att den tredje säsongen visas på TV nu, men jag vägrar att hoppa in mitt i, och missa början. Vet att sista avsnittet (av säsong 3) visades i USA igår. Är up to date. Är smått besatt. Av en ungdomsserie. Mohahaha...and I lööööv it :p

Nehej. Nu ska jag ta min övertrötta lekamen och masa mig i säng. Morgondagen kommer nog inte att gå i slapphetens tecken direkt.

Må väl, folk och fä!

Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.

Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag inte kommer loss så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.

Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten under kampanjen så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj (kampanjen gäller 16 april-13 maj eller upp till 5000 blogginlägg)


Foto: © UNICEF/Asselin

Den 25 mars hade Agnes sitt första framträdande med Eds barnkör. I Eds kyrka.

Just då var jag på High Coast Scrap men Agnes pappa var snäll och filmade åt mig, så jag fick se henne ändå.

Innan detta uppträdande så hade hon bara varit med på en körträning så jag tycker faktiskt att hon gjorde det riktigt bra (är inte alls partisk, inte på en fläck). De andra barnen var så snäll och hjälpte henne när hon "körde fast" :)



Hon tycker det är superroligt och hon skulle gärna sjunga med dem varje dag om hon fick välja. 365 dagar om året.

Själv är jag splittrad. Till 100%. Vet inte riktigt hur jag ska göra. Jag gick ur svenska kyrkan för 1-2 år sedan för att jag inte tror på det som kyrkan står för (gud, jesus, paradiset...you name it). Jag är inte medlem i andra "klubbar" heller, som jag inte tror på, så varför svenska kyrkan?
Jag har ändå döpt båda mina barn i kyrkan och det är främst för att de själv ska kunna välja i framtiden, om de vill vara med eller inte (det kan de iofs göra tvärtom också, gå med vid senare tillfälle), i den gemenskapen.
Nu känner jag till en del att jag "snyltar" lite på dem (svenska kyrkan) när jag engagerar mitt barn i deras aktiviter. Nu står ju svenska kyrkan för frivillighet. Man är välkommen ändå, medlem eller icke medlem, på deras aktiviter. Men gäller det även i detta fallet? Ska jag gå med i kyrkan igen, bara för att min dotter sjunger i kören, det blir en jäkla årsavgift det. Räcker det med att en förälder är med i svenska kyrkan.
Johosåatt...många funderingar är det. Summa sumarum så vill jag egentligen inte gå med i svenska kyrkan igen, och det är inte för pengarnas skull utan för min "övertygelse", men vad gör man inte för sina barn. Krävs det medlemsskap, för att Agnes ska få göra det hon tycker är så roligt, så går jag väl med då. Men det känns fel. 
Ska först "forska" lite mer i detta innan jag bestämmer mig. Jag betalar hellre en terminsavgift än går med igen...men jag vet inte om detta är möjligt... 

...bloggsemestern vara slut!

Jag har haft en bloggsemester/bloggsvacka modell lång. Sisådär 4-5-6-7 eller 8 veckor. Det är inte det att jag har haft brist på saker att skriva om, snarare tvärtom, men varken tiden eller orken har funnits där. Det har varit massor från morgon till kväll, av aktiviteter, mys och annat pyssel.
Nu känner jag dock att det börjar dra i "bloggarnerven" igen och som jag har fått lärt mig genom åren så ska man lyssna på sig själv och tolka de signaler som kroppen ger. Bäst är det alltså att åtlyda detta tydliga tecken på att skrivarkrampen har släppt.

För att uppfylla er alla om mina 'whereabouts' den här sommaren så tänker jag lägga ut det mest nämnvärda, lite pöompö. Det blir alltså inte några av mina kända mastodontinlägg. Jippie är tillåtet att skrika :)

Ja. I övrigt så mår vi, förutom skunkiga förkylningar, oförskämt bra. Våra små troll växer och det brakar, i takt med att jag har krympt något. Inget märkvärdigt, men -3 kilo känns hyfsat okej så här långt. Bantar inte aktivt (även om jag borde) men försöker äta mindra av sockermat. Alltså så kör jag någon ligthmodell av GI/LCHF. Ska väl försöka komma igång med detta på allvar nu under hösten, har jag tänkt, men engagemanget har inte riktigt infunnit sig helt ännu. Behöver bra recept, handledning och så vidare. Dit har jag inte kommit ännu, därför så blir det en lightversion så länge. Och det är väl bättre än inget.

Nog om min vikt. Tillbaka till barnen...

En uppdatering angående Eriks utslag/eksem så kan jag tala om att de är helt borta nu. Så gott som. Lite 'knotter' finns fortfarande kvar men det har inte varit rött och svullet på evigheter. Hemligheten bakom detta mirakulösa 'tillfrisknande' är vegetabiliska oljor. En omtänksam vän till mig kom med förslaget att pröva detta under en tid. Hon tipsade även om att använda Tea Tree Salva på de mest utsatta områdena. M (min omtänksamma vän) blandade ihop en flaska av diverse oljor som vi sedan smorde in honom med efter varje bad, medan han fortfarande var blöt. Detta var så effektivt så vi har inte ens behövt använda Tea Tree salvan.
Är så glad att detta fungerade och jag sänder M en tanke varje gång jag smörjer honom. Slapp den förhatliga kortisonsalvan. Det är jag så glad för.

Agnes är en sann 5- (snart 6-) åring med en begynnande trots. Den älskade ungen ska äntligen få vara lite trotsig. Jo. Ni lästa rätt. Äntligen få vara lite trotsig. Hon har egentligen aldrig haft någon riktig trotsperiod. De som har varit har varit otroligt 'lindriga' och inte särskilt betungande. Om det nu finns trotsperioder som inte är betungande. Nåja. Allt är relativt.
Hur som helst så har hon börjat få en jäkla attityd. Det är stamp i golvet, uppkäftiga uttryck, ignorans med mera. Den, trotsen, har inte kommit till sitt esse ännu och ärligt talat så känns detta rätt lagomt. Har vänner som kämpar, och gör ett otroligt 'jobb' (beundrar deras ork, tålamod och...ORK) med sina 'övertrotsiga' barn. Även om jag inte har sett toppen på isberget ännu, med Agnes trots, så hoppas jag som sagt att det inte blir så mycket mer än så här. Lite mer 'skinn på näsan' hoppas jag dock att denna trots ska medföra, för Agnes del. Det behöver hon.

Marcus, som inte hör till kategorin barn men som ändå är värd att nämnas, har bytt jobb i sommar. Han gör fortfarande samma sak som tidigare (signaltekniker inom järnvägen), men hos ett annat företag. Han trivs 'sådär' men tror att det kommer att bli bättre när allt har kommit i ordning. Det nya jobbet ligger bara 3 minuter härifrån (de utgår därifrån men jobbar i princip överallt i den norra delen av Sverige) vilket sparar oss lite bensinpengar. Inte helt fel.

Jag då. Jag tar dagarna som de kommer och försöker njuta så mycket som möjligt av de sista föräldraledighetsmånaderna. Har lite panik över hur fort tiden går men jag längtar samtidigt tillbaka till arbetslivet, så därför har jag passat på att jobba lite under sommaren. Det har blivit några nätter som har gett ett varmt välkommet tillskott i kassan.

Dags att avrunda detta nu, så det inte slutar med att det ändå blir ett mastodontinlägg :)
Bilder från sommaren kommer alltvartefter..

C U!

...ÖNSKAR JAG ER ALLA!!!

Kram,

...eller verklighet.

Idag åkte jag och Erik på en snabbvisit till mina föräldrar. Innan vi åkte hem så tog vi en promenad tillsammans. Så när vi hade vänt och var på väg tillbaka så hör vi hur några fåglar lever rövaren lite länge upp i skogen. Det var ett himla liv och det lät väldigt 'styggt' och först trodde jag att det var en räv som skrek.

Hur som helst så fortsätter vi hemåt och jag lastar in barnvagnen i bilen och Erik i bilbarnstolen och åker sedan hem. När jag precis hade lämnat gården så ringer min mobiltelefon, så jag svarar. Medan jag sitter och pratar så kommer det först en man gående i rask takt, mitt i vägen, mot mig. Jag saktar in och styr över på fel vägbana. Då hoppar det plötsligt ut en ren mitt i vägen. Jag tvärnitar och står stilla med bilen. Jag har fortfarande H i telefonen och jag utbrister bara 'men vad i h**vete är det som händer'. Jag står kvar med bilen och den här mannen fortsätter bara att gå, och lägger överhuvudtaget ingen notis om mig, mot renen. I backspegeln ser jag sedan hur renen skuttar runt, på vägen och på sidan av vägen, precis som han busar med mannen. Jag kan svära på att renen flinade. Helt seriöst. Renen såg skitlycklig ut (ni tror säkert att jag har blivit totalt galen) där han skuttade och dansade runt. I alla fall. Renen fortsätter in i skogen och mannen fortsätter sedan lika raskt vidare på vägen.

När jag, lätt chockad, säger hejdå till H så ringer jag upp min mamma. Jag berättar vad jag just har sett och lägger ihop detta med fågelskränet i skogen. Samtidigt så har jag ett stort tvivel till mig själv, att jag verkligen har sett det jag har sett. Hon lovar att hålla utkik efter renen och mannen. Jag åker vidare och börjar inser hur bisarr hela händelsen är.
När jag kommer hem så ringer min mamma och berättar att hon har sett mannen gå i rask takt till en av grannarna och sedan har de åkt iväg tillsammans. Någon ren har hon inte sett.

Hela händelsen känns helt bisarr. Overklig. Underlig. Jag kan inte släppa det heller utan går och funderar på det när jag donar här hemma. Mannen måste ju ha något med renen att göra för han var ju så oberörd av att renen var där. Vem som helst annars skulle väl ha reagerat, i alla fall på något sätt, om man plötsligt såg en ren där det inte har varit en ren åtminstone de senaste 35 åren. Vad gjorde renen där. Vem var mannen (som uppenbarligen kände en i byn). Var renen lycklig för att den var fri. Var det en ren. Vad händer, med renen, om renen och mannen hör ihop och mannen får tag på den. Det bara snurrar i mitt huvud.

Hallucination eller verklighet...som sagt...



Inte nog med detta så ringde R idag och berättade att Agnes hade klippt sig själv på dagis. Hjälp!!! Det finns en bild och en lång historia runt detta men jag vill inte berätta mer förrän jag har pratat med dagispersonalen. Jag kan ju säga så mycket som att det är inte så mycket att hon har klippt sig (även om hon ser bedrövlig ut i håret) själv som det att hon har varit själv med en sax...

Nu ska jag och Erik ta en promenad till grannen och titta på Me & I-kläder.
Tjing! 

Hjärtekatten är ett välgörenhetsprojekt med ambitionen att få ihop så många handvirkade Hjärtekatter som möjligt för att skänka till hjärtavdelningen vid Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus i Göteborg.

Allra helst vill vi såklart att varje litet hjärtebarn ska få med sig en alldeles egen katt hem, men vårt första mål är att få ihop 100 handvirkade och helt unika Hjärtekatter.

Vi som ligger bakom projektet heter Therese och Susanne och vi gör detta helt ideellt på vår fritid. Om du vill komma i kontakt med oss gör du det enklast via [email protected]. 

Så här kan du bidra.

Är du en virkare? 
I så fall kan du bidra genom att virka din egen hjärtekatt som du sedan döper och skickar till oss. Vi märker den med kattens namn, ditt namn och din bloggadress (om du har en) innan den skänks vidare.

Läs hur du går tillväga under fliken Virka en Hjärtekatt.

Vilket fantastiskt intiativ!
Själv kan jag inte virka men jag kan bidra med 75:-. Skicka gärna budskapet vidare!

(bild och text är hämtad från deras blogg, http://hjartekatten.blogspot.com/)

...som började klockan 05.00 *pip* då min älskade son vaknade på ett alldeles strålande humör. Sådana gånger är det skönt att vara morgonpigg (ärver nog min far som har klivit upp klockan 04.00 de senaste 40 åren). Saken görs inte sämre av att jag möts av ett strålande leende när jag böjer mig över för att kika ner i Eriks säng. Underbara unge! Agnes hade smugit över till vår säng någon gång under natten, så hon vaknade också av Eriks joller, men hon lyckades tack och lov somna om. Dock bara en timme för då var det dags för henne att stiga upp och göra sig klar för ett dagispass och studiebesök hos brandkåren.

Hos brandkåren hade det fått lärt sig massor, bland annat hur man ska ta sig ur ett brinnande hus, vilket telefonnummer man ska ringa om någon händer, hur man ska komma ihåg numret (mun - 1. näsa - 1 och ögon - 2), hur man ger första hjälpen och mycket mer. Ja det var massor de hade fått lärt sig. Mycket bra!!!

Mötte upp Anna, Nora och Agnes (som blev hämtad på dagis av Anna och Nora) på stan. Det blev go'fika och lek i lekparken, vid parken :) I vanlig ordning så var inte Agnes och Nora nöjd med tre timmar tillsammans så vi fortsatte vidare hem till Anna och Nora för ytterligare några timmars bus, bråk och...mer bus...
Märkligt att varje lekdejt måste innehålla minst en omgång bråk och grin. Det är nästan så det inte vore en lyckad lekdejt om de inte 'gnabbas' lite. Det är tur att det ändå går över relativt snabbt och leken kan fortsätta igen. Precis som inget hade hänt. 
Erik han bara hängde med, nöjd och glad som vanligt, på ett hörn. Får han äta, sova och mysa när han vill så är han världens nöjdaste kille. För det mesta i alla fall.

Efter en (trots allt) lyckad lekdejt så åkte jag upp med Agnes till mina föräldrar. Hon ville sova där i natt. Så, så fick det bli.

När jag kom hem så slängde jag i mig lite mat och sedan slängde jag på mig svettiskläderna och gav mig ut på en härligt uppfriskande promenad. 6 kilometer blev det idag. På hemvägen hade jag motvind i full stormstyrka och jäklar vad trögt det gick att ta sig hem, och vad mina öron frös. Önskade mig en varm och skön toppluva, där och då. Fick jobba lite extra dock, i kampen mot vinden. Det är positivt. Nästan 3 mil på 8 dagar har det blivit. Är sååå nöjd med mig själv :)

I morgon väntar hushållssysslor. En bomb har slagit ner här hemma någon gång under dagen (fast ingen har varit hemma) så det är väl bara att ta tag i eländet. Har en massa annat också på agendan i morgon, men det orkar jag inte ens tänka på nu. Håller jag för öronen så kanske jag inte hör mina egna tankar. I wish...

Nu ska jag inte en gnutta skönhetssömn. Sov gott!

Den senaste tiden har antalet besökare i bloggen ökat med nästan det tredubbla. Ana hur nyfiken jag är på vilka ni är.
Det är jätteroligt att så många följer bloggen och kanske är hela vitsen att inte veta. Men. Det struntar jag fullkomligt i! jag vill gärna veta. Så, kan ni inte skriva ett litet inlägg (alternativt skicka ett e-mail till [email protected]) och berätta vem ni är som läser.

Tack!

...har snart passerat utan det minsta lilla missöde. Jag ska kanske inte ropa 'hej' riktigt än, men efter att ha utmanat ödet både en och två gånger idag, så får jag nog inse att fredagen den 13:e inte är någon otursdag (i alla fall inte mer än någon annan dag och datum) för mig.

Tog som sagt två 'våghalsiga' beslut idag.

Beslut ett var att åka över Granvåg, hem till mina föräldrar, istället för att ta riksväg 90. Det är alltid ett stort risktagande att åka den vägen (över granvåg) för guppen (läs: kratrarna) i vägbanan förökar sig med ljusets hastighet. Med andra ord så är det aldrig någon mening att försöka memorera dem och sedan försöka undvika att köra i guppen, för där det inte fanns något gupp gången innan, finns det nu ett.
Den stora utmaningen med detta var väl då främst att försöka hålla bilen hel, hela vägen till Y-sel, med tanke på all otur som vi har haft med våra bilar den senaste tiden. Men. Tackolov så höll bilen både dit och hem.

Beslut två var att kliva upp på en stege och stå 1,5 meter ovan marken. Kanske ett dumdristigt beslut på självaste fredagen den 13:e, men har man inte mer spänning i livet än så, så är detta en stor grej.
Jag tog mig upp. Jag lyckades fixa det som fixas skulle. Jag tog mig ner. Utan att bryta ett enda ben i kroppen.

Så. Min slutsats är då den att fredagen den 13:e är en myt. Och inget annat än en myt, och alltså inget jag behöver frukta. Det finns dock de som har fobi för fredagen den 13:e. Det är sant. Det kallas 'paraskavedekatriafobi' och innebär helt enkelt att man har en sjuklig ångest för fredagen den 13:e. Märkligt vad det finns mycket att vara rädd för.

Nu ska jag gå och softa framför TV i någon timme innan det är dags för skönhetssömnen. Törs inte göra något avancerat resten av detta dygn. Det finns ju något som heter tredje gången gillt...

Min svärfar håller, bit för bit, att riva ett gammalt hus här i Långsele. Huset har en lång historia bakom sig och många människor har bott där genom åren.

På en av stockarna i detta hus fanns detta skrivet...



'Reparerat och måtat på fusk
af Eleven A Andersson
från Rättvik (?) Vikarbyn
1862'

Jag är inte helt säker på att jag har tolkat texten rätt och där frågetecknet (?) står vet jag inte om det ska vara ett A eller om det är står för något annat.

En ganska fantastisk känsla, att ta på denna text och veta att någon har stått precis där jag stod, för 149 år sedan. Det är ett sådant fantastiskt hantverk, att bygga ett helt boningshus för hand, där varje stock är noggrant uthuggen för att passa nästa stock. Fantastiskt.

Vi har ett gammalt handgjort skrivbord med stol, från detta hus, som står hemma hos oss nu. Det är gjort runt samma tid som denna text skrevs. Det är nött och kantstött men jag har inte hjärta att slipa och måla om det. Det skulle förstöra hela grejen, förstöra känslan, med denna fantastiska möbel.

Det är något magiskt med gamla ting.

Ja. Snart är det dags att besöka frissan igen. Och i vanlig ordning så har jag lite av en beslutsångest över vad jag ska göra med håret. Kort eller långt. Långt eller kort.

Hittade några frisyrer som jag tyckte var snygga...

             


Jag tycker det är roligare med en kort frisyr men senast jag klippte mig kort så trivdes jag inte med det. Så jag sparade ut det igen. Nu har jag rätt så långt hår som jag skulle kunna göra någon snygg frisyr med. Mitt hår är rätt tacksamt för det är mycket självfall i det men går enkelt att få rakt.

Ja. Tiden lär få visa. Jag bestämmer mig i samma minut som jag sätter mig i stolen hos frissan. Allt jag vet är att det blir slingor nästa gång jag klipper mig.

Tjing!

Har varit in och kikat på Swedish Hasbeens vårkollektion. Självfallet föll jag pladask även i år :)

Söta Mimmi...


Bilden kommer från: www.swedishhasbeens.com

Ta en titt på deras hemsida så kan ni hitta många fler nyheter, till exempel Swedish Hasbeens Loafer. Vill ha!!!

...när det inte är aktuellt längre, ja då hittar jag en jättebra sida med snygga och prisvärda mammakläder för storvuxna. Greatest mom. Men...det är så dags NU! *suck*

Kan ju spara länken ifall det skulle bli aktuellt någon gång igen, att jag behöver mammakläder. Under kan ju ske...och man ska ju aldrig säga aldrig... :)

...har jag haft hela dagen!
Jag har gång på gång fått påminna mig själv att det inte är söndag idag. Det är fredag! Vet inte varför jag är så dagvill idag. Kanske beror det på att Marcus har varit hemma hela veckan. Eller är det för att Agnes inte åkte på dagis i morse. Är det för att jag knappt har varit utanför dörren på tre dagar. Är det därför det känns som helg? Inte för att det är så att jag inte går utanför dörren när det är helg. Nej nej. Men helgerna avviker ju lite från vardagen, och på vardagarna är jag oftast ute och flänger mer än vad jag är på helgerna. På helgerna tar vi det lugnt och njuter av ledigheten tillsammans. Inte en massa stress och fläng. Oftast i alla fall :)

Den här helgen blir i alla fall lugn. Sundsvallsresan som var planerad till i morgon får vi skjuta på tills Agnes är pigg igen. Vi har lovat henne att hon ska få följa med så det får bli någon gång vecka 15. Renoveringen av hallen har ändå legat på is hela veckan eftersom Marcus har varit så dålig. Tapeterna har heller inte kommit. Vi har dessutom  bestämt oss för att bygga om trappspaljen i hallen så det kommer att ta en del tid innan vi kan börja måla och tapetsera. Det är lääänge tills vi är färdig med renoveringen...men vi har i alla fall börjat och det blir ju sååå bra när det är färdigt :)

Har fått en massa datorjobb gjort idag. Bättre sent än aldrig så har jag både skickat in Välkommen-till-världen-annons till Tidningen Ångermanland och beställt fotografier till tack-korten. Har en massa kortpyssel att se framemot så fort fotografierna har landat i brevlådan. Jag längtar verkligen efter att pyssla lite igen. Det är så längsedan och i vanlig ordning så har viljan funnits där men inte tiden och/eller orken. Ska boka en pysseldejt med pysselbrudarna någon dag framöver så vi får träffas och surra lite. Det är så länge sedan nu. 

Har sett ut en jacka som jag ska beställa till Agnes, nu när hon inte kunde ha softshelljackan. Hon fick flera olika att välja på. Hon valde denna...



Sedan vill hon ha en matchande mössa...



Källa: www.villervalla.se

Prinsessan har fortfarande hög feber. 1 1/2 dygn senare. Idag har hon legat nerbäddad i sin säng hela dagen, ömsom med frossa, ömsom med svettningar. Jag fick i henne lite frukost i morse men i övrigt så har hon bara druckit vatten. Tack och lov för det, att hon dricker vatten. Det värker i mitt hjärta att se henne så dålig och håglös och tveklöst så blir jag orolig när hon är så låg. Vad jag kan minnas så har hon aldrig varit så här dålig sedan den dagen då hon föddes, så jag är i princip helt novis när det kommer till det där med hög feber. Men det där tror jag att jag skrev om igår...

Erik han mår fortfarande prima *peppar peppar* så än finns det hopp. Håll tummarna hårt :) Han hade tid på BVC idag men den fick vi boka om till tisdag nästa vecka. Ville inte lämna två sjuklingar ensam här hemma medan vi åkte in till stan. Kontrollfreak? Nej bara en något hönsig mamma :) Det ska i alla fall bli spännande att se hur mycket han väger nu. Skulle gissa på någonstans runt 7 kg. Sist han var där vägde han 6350 gram och det är väl drygt en månad sedan. På tisdag fyller han dessutom 4 månader så då är det premiär för fast föda. Gröt ska han få...äppel/pärongröt... Spännande att se hans reaktion. Gissar dock på att han kommer att sluka portionen med hull och hår, vårt lilla matvrak :)
 
Har hunnit tvättat mattor idag också. De som låg i hallen har fått sig en ordentlig tvätt och ska läggas på hyllan. Förhoppningsvis så behövs det inte några mattor där när vi är färdig med hallen. Blir det ett nytt golv så blir det inga mattor. Behåller vi det gamla golvet så får det ändå bli nya och fräscha mattor dit. Kanske röda.

Har benat av inspelningslistan på TV:n idag. Hade en massa avsnitt av Cake Boss, Grey's och Sveriges mästerkock inspelat. Nu har jag sett dem alla.
Har ni förresten sett Apoteket reklam och lukta-gott-ur-munnen-jox? retar DEX. Prata om en motbjudande reklam. Riktigt vidrig reklam som jag äcklas av varje gång jag ser den. Det är en man och en kvinna som rätt upp och ner står och sliskar av varandra i TV-rutan. Jag har inget emot romantik på TV men det där är bara äckligt. Jag får kväljningar. Seriöst. Såååå dålig...

Nu ska jag äta lakritstopping med vaniljglass. Så snuskigt gott :)

Glad helg på er alla!

Hittade en annons i senaste Vi Föräldrar för ett företag som säljer barnkläder online. Dresstwice. Om du handlar kläder hos dem så donerar de exakt samma klädesplagg till välgörenhet. Köper du tio plagg hos dem, donerar de 10 plagg till behövande barn. Alternativt en gåva, till exempel vaccin, om man så vill.



Från deras hemsida:

"Dresstwice är ett svenskt nätbaserat klädföretag som designar och säljer ekologiska barnkläder till åldrarna 0-6 år. Kläderna är gjorda av 100% ekologisk bomull, och sys under etiska förhållanden i Portugal. Dresstwice använder sig  av Oeko-tex certifierade leverantörer (följer klass 100) för  färgning, tryckknappar, tryck, blixtlås och brodyrtråd.

Unikt för Dresstwice är att för varje klädesplagg som du köper från Dresstwice, så doneras ett identiskt plagg, eller angiven gåva, till välgörenhet.
Följaktligen: du dubblar glädjen!"

Jag tycker hela konceptet är underbart så jag tänker beställa till både Erik och Agnes, men det får bli lite närmare sommaren. Kläderna kostar lite mer än kläder som man köper från de större klädkedjorna, men tänk vad mycket gott man gör i stället, för de extra slantarna.

En t-shirt till Agnes...

...och en body till Erik...

...så söta kläder!

Besök webbutiken ni med och beställ kläder till ert/-a barn så kan ni sova gott i natt!