...nu när Agnes har åkte till R.
Det känns så konstigt att hon åker (och kommer) på måndagar. Vi är ju så van vid onsdagar. Även om hon har varit här en hel vecka så känns det ändå kort. Hjärnan är väl fortfarande inställd på att hon kom i onsdags. Gissar att det tar ett tag innan vi har vant oss vid dessa nya rutiner.

Världens bästa storasyster...

...världens bästa lillebror :)

Veckan kan ju också kännas kort på grund av att hon har varit sjuk. Hela fredagen och lördagen så låg hon bara i sin säng, ömsom sov och ömsom grät. När jag frågade varför hon grät så visste hon inte. Hon bara grät. Min lilla tös. Vid något tillfälle så sa hon att hon var rädd att hon aldrig skulle bli frisk igen. Vid ett annat tillfälle sa hon att hon var ledsen för att hon inte orkade vara med oss och leka (läs: titta på TV, mata Erik, äta middag). Min underbara Prinsessa. 
Inte så konstiga känslor när hon aldrig har varit så här dålig tidigare. Inte sedan den dagen hon föddes. Hon hade tredagarsfebern när hon var lill-liten, men i övrigt så har hon knappt haft feber. Och definitvit aldrig varit så orkeslös och apatisk. Inte ens när hon har haft magsjuka.

Igår när hon mådde lite bättre (feber- och kräkfri) så bäddade vi ner oss i hennes säng och gick igenom en hel rad med känslor som hon hade inom sig. Efter det samtalet var det precis som allt vände och hon blev sitt vanliga 'jag' igen. Pigg, glad och SURRIG :)
Att så många tankar kan cirkulera i en femårings huvud. Allt mellan himmel och jord. Små saker. Stora saker. Roliga saker. Tråkiga saker. Allvarliga saker. Fantasier. Önskningar. Frågor. Hemligheter. Tokigheter. Klurigheter.

Längtar till nästa måndag!