I måndags så hade jag fått tid till Erik på barn- och ungdomsmottagningen.
När jag fick tiden så var jag lite i valet och kvalet om jag skulle ta honom dit, eftersom han hade blivit så pass bra i sina utslag/eksem, sedan jag slutade att smörja honom med mjukgörande salva. Hur som haver så bestämde jag mig dock för att gå dit för jag ville be dem att kolla hans öron (ibland när han äter ur nappflaskan så släpper han den och tar sig åt örat) när jag ändå var där.

När vi kom dit så började det med att sköterskan, som tog emot oss, genast kom ihåg vilka vi var. Hon minns fortfarande, tydligen, rabaldern (och kanske mitt 'hysteriska' tillstånd) när Erik fick åka till Sundsvall andra gången. Hon räknade nämligen upp flera olika händelser från det läkarbesöket. Ouch! 
De började i alla fall med att väga och mäta. Nu väger vår 'lille' kille 9400 gram (!!!) och är ca 70 centimeter lång. En riktig liten sumo...

När vi kom in till läkaren så hade han Eriks tillväxtkurva uppe (på dataskärmen) och konstaterade att han växte bra. Daha! Han ställde några frågor och jag berättade att Erik hade blivit mycket bättre sedan jag hade slutat med alla salvor som jag hade blivit rekommenderade på BVC.
Han undersöker Erik, klämmer på magen, lyssnar på hjärtat, kollar hans öron och hud och så vidare och sedan säger han:
-Ni måste smörja honom! Han är torr så det är viktigt att ni smörjer.
Jag blev helt paff och börjar ifrågasätta om jag verkligen ska börja smörja honom när det uppenbarligen är salvorna som gör hans hud irriterad, och vilken salva ska jag i så fall använda.
Han tyckte det lät konstigt att han blev irriterad av salvorna men tyckte ändå att vi ska smörja och sedan åka in omedelbart om han blir röd igen. Han rekommenderade MiniDerm, Locobase (som jag redan har testat) och Decubal. Hydrokortisonsalva till knävecken. Jag fick till och med en informationsbroschyr som visar hur jag ska smörja!

Nu har vi smort i tre dagar och han började bli sämre redan efter första smörjningen. Det är absolut inte lika mycket som förra gången, men det blir sämre och sämre, så på måndag ringer jag till BUM och ber att få komma in med honom. Han (Erik) verkar dessutom mer besvärad av det denna gång för han slår sig mot magen och försöker klia när jag har smort honom.

Det känns jättehemsk att utsätta honom för detta men det verkar ju som jag måste för att övertyga läkaren. Rent spontant så tycker jag att det kan vara bättre att vara lite torr, än att se ut som han gjorde när jag smorde honom. Men. Jag är ju ingen läkare då...

Erik med sin nya Villervalla-mössa...

Fotograf: Ingalill Elfgren

Ja, i alla fall jag, blir bra brydd på sjukvården ibland. Jag försöker trösta mig med att de är utbildade läkare och de borde därför rimligtvis veta vad som är bäst (även om jag tycker att de resonerar helt ologiskt) när de gör sin bedömning.  

Hans öron såg i alla fall fina ut. Ingen irritation i örat bara lite vax. Skönt att allt är okej med dem då...