Hur är det möjligt! Hur kan tiden gå så brutalt fort. Jag vet. Jag 'gnäller' ofta över detta. Men det är märkligt. Mycket märkligt.

Det som egentligen retar mig mest, med att tiden springer ifrån mig, är att jag själv inte hinner med. Jag vill ju så mycket. Jag vill ju vara så duktig. Jag vill. Jag vill.
Jag ligger hela tiden ett steg före (eller ännu oftare, flera steg före). Där inne i huvudet. Medan jag viker tvätt så är jag mentalt redan nere i tvättstugan för att ladda en ny maskin. När jag är nere i tvättstugan är jag mentalt uppe i köket för att laga lunch till Agnes. När jag lagar lunch till Agnes, ja då är jag mentalt vid nästa syssla. Hur sunt är detta. Kanske är det inte så konstigt att jag klappar ihop ibland och bara inte orkar var duktig. Inte orkar vara glad. Inte orkar vara den perfekta mamman. Inte orkar vara den perfekta hustrun (även om vi inte är legalt gift så uppfyller jag ju ändå alla de 'hustruliga plikterna' som ingår i äktenskapet :). Inte orkar engagera mig i mina hjärtefrågor. Inte orkar...

Hur svårt ska det vara att hitta en lagom fart i livet. Kan det vara så svårt? Och ändå ha allt av de positiva bitarna (strykt tvätt, städat hus, socialt umgänge, hela och rena barn etc). Måste jag prioritera bort något. Men det vill jag ju inte! Jag vill ju ha allt som jag har nu, men inte på bekostnad av mitt eget välmående, eller min familjs.

När jag sätter mig ner och rannsakar mig själv så tycker jag ändå inte att jag har sådär överdrivet mycket på gång, men ändå så känns det som för mycket. Hur går den ekvationen ihop. Jag lyckas då inte lösa den, men så har jag heller aldrig varit något (matte)geni.
När jag känner mig som mest stressad så försöker jag tänka på de som har fler barn än två och som jobbar heltid och som tar hand om hus och hem och som har en eller flera fritidsaktiviteter. För dom finns. Men jag kan för mitt liv inte förstå hur de får allt att gå ihop. Utan att gnälla dessutom. Varför gnäller jag. Egentligen. För nu är jag där igen. För jag tycker i vanlig ordning inte att jag har befogenhet att gnälla. För de finns de som har det värre.
Yadayadayada...urk... Blir trött av att lyssna på mig själv :) Lite bättre struktur i livet, por favor!

Jag klubbade i alla fall igenom beslutet med mig själv igår, att avsluta mitt engagemang i kvinnojouren till våren (2012). Jag har funderat och varit på gång med detta länge men igår fick jag nog och bestämde mig. Det fungerar inte för mig att vara passivt engagerad. Att jag sitter på möten och tar på sig saker (även om det absolut inte är någon som tvingar mig, mer än jag själv) och sedan kommer hem och kräks över mig själv för att jag har tagit på mig en 'massa' uppgifter som jag varken har tid eller lust att ta tag i. Får inte ihop den ekvationen heller.
Det känns samtidigt tråkigt att ta det här beslutet efter 7 års engagemang men energin behövs helt enkelt till något annat.

Annars är livet rätt så okej. Är, där inne i hjärtat, ändå sjukt lycklig. Kanske liiite svårt att tro efter allt gnäll. Men jag är faktiskt sant. Bland allt tråkigt som har varit så har den senaste veckan ändå innehållit några höjdpunkter som jag gärna delar med mig av :)

I fredags blev det en promenad till goaste E och F. Jag fick överraskande nog med mig Marcus (och självskrivet Erik) på promenaden och besöket. Det blev en himla massa surr och några glas gott vin innan vi nöjt promenerade hemåt vid midnatt. Måste göras igen!

Ett glas rött är aldrig fel. Sååå ljuvligt gott :)



Drostdy-Hof (12038) kan jag verkligen rekommendera. Mums :)

På lördagen var det dags för barndop i Solle kyrka. Lille Elias skulle välkomnas in i guds familj. Det var en mysig liten cermoni, alldeles lagomt lång (kort?) med trevligt fika efteråt.
Till stor glädje så fick vi några bonustimmar med Agnes. Det var lite synd om henne för hon hade fått nya finskor av R som hon fick skavsår av. Det var tur att Marcus kunde agera droska :)

Det var kallt och blåsigt men humöret var på topp!

Erik hade dock fördelen att ligga nerbäddad i en varm och skön vagn. Inte utan att jag blev lite avundsjuk :)

I doppresent hade vi köpt en slipsnål. Elias storebror fick också en slipsnål av oss, när han döptes, och vi kände att det var vår plikt att se till så även Elias fick en :)



I morgon är det dagis för Agnes. De ska åka på studiebesök på brandstationen så hon är lite 'lagomt' uppspelt :) Efter dagis har vi dejt med Anna och Nora. Vi vet inte riktigt vad vi ska hitta på men blir vädret fint så blir det nog lek i någon lekpark. Annars får vi hitta på något annat. Hmmm...

På lördag är Agnes bjuden på barnkalas. På badhuset. Gillas skarpt. Om det inte regnas ska jag passa på att ta mig och Erik på en promenad broarna runt. Borde hinna med det på två timmar. Hoppas jag :)

På söndag är Agnes bjuden på barnkalas nummer 2. Kanske kan jag även då passa på att ta en promenad runt broarna. Den som lever får se...
Det ska även firas mammor åt både höger och vänster. Jag gillar fenomenet 'morsdag' och 'farsdag'. Det behövs sådana dagar, då man har möjlighet att visa sin uppskattning över allt som ens föräldrar gör för sina barn (för de som har lyckan att ha underbara föräldrar). Det ska dessutom bli sjukt spännande och se vad jag får av mina barn. Nyfiken!

Det var väl allt som var nått att berätta om. Tror jag. Hittar väl kanske på och gör ett inlägg även i morgon. Om tiden räcker till.

Må väl, folk o fä!