...som betyder mest...
Bara en liten händelse, men som får hela tillvaron i svaj för ett ögonblick, och som förblir ett lyckligt minne i resten av ens liv. 

I fredags sa Erik 'mamma' för första gången, 9 månader och 4 dagar gammal. Han satt och åt lunch med Marcus och jag kommer in i köket. Då tittar han på mig, brister ut i ett av sina underbara go'leenden, och säger 'mamama'.
Ett ögonblick av lycka och ett oförglömligt minne!

En bild från sommaren. Underbara unge...


Han sa dock 'pappa' först, då var han 9 månader och 1 dag gammal :)

Jag minns även Agnes första 'mamma', som om det vore igår. Hon var lite tidigare än Erik, runt 8 månader tror jag. Hon låg bredvid mig i sängen, tittade på mig, och sa 'mamam'. 
Den där värmen. Den där otroliga kärleken. Den där lyckan. Den är obeskrivlig...

Underbara minnen att spara och bevara!