...på alla dessa "sjukor"!

Idag skulle Erik ha haft sin första inskolningsdag på dagis. S K U L L E är nyckelordet. Inget blir det med det och det tackar vi magsjukan för. En magsjuka som egentligen var över i lördags men som vill klösa sig kvar i Eriks tarmar. Han är inte sjuk SJUK, bara lös i magen. Och vem törs chansa. Inte jag.
Som pricken över i:et så har han dessutom tre tänder på gång så...ja...
Nu blir det inskolning nästa vecka istället och mer pusslande och tråcklande för att få jobbarveckorna att gå ihop. I-landsproblem...men shit så irriterande dessa "sjukor" är.

Varför är det så att allt kommer samtidigt. Eller i alla fall i tät följ. Vi har, mer eller mindre, varit sjuk i tre månader. T R E månader. Det ena har avlöst det andra. Så fort vi har brutit oss ur isoleringen och varit bland andra människor så har vi blivit smittade med något nytt, eller samma igen. Hyperirriterande!

Det låter så dramatiskt. Mycket mer dramatiskt än vad det i verkligheten är. Det är ju liksom inget livshotande och det går (förhoppningsvis) över med tiden, men det tar energi. Och jag förbehåller mig rätten att gnälla.