Ett sista försök ska jag göra. Infinner sig inte bloggslusten efter detta så lägger jag ner verksamheten. Det har kommit in kommentarer och mail om önskan att jag ska börja blogga igen, kommentarer som har gjort mig glad (och några som bara har gjort mig irriterad).

Viljan har verkligen funnits men de senaste 6 månaderna har jag varit dränerad på all energi. Hormonerna har jäckat mig och håglösheten har bitit sig fast i hela min existens. Ni som har väntat barn en eller flera gånger, vet säkerligen vad jag pratar om. Det är en trötthet som inte helt går att beskriva med ord. Det närmsta jag kan komma att beskriva denna graviditetströtthet med ord är; totalt dränerad på all energi. Det går inte ens med den starkaste viljan i världen kan frambringa någon form av ork eller energi. Det är först nu som energin börjar återkomma, efter 6 månader. 

Missförstå mig icke. Livet har (och är) trots denna trötthet, morgonillamånde, halsbränna och ischias, bara ett enda stort glädjerus. Jag är tacksam för varje dag med min Prinsessa och njuter mer och mer av den kommande familjemedlemmen. Jag har en underbar sambo och ett härligt hus att stöka i. Är för tillfället arbetslös/arbetssökande men det känns inte sådär övervägande tung med tanke på att magen växer (hela jag växer för att vara helt ärlig, +5 kg), ischiasnerven plågar mig och det är mycket att stöka med inför nedkomsten av Pyret.
Ska ju ändå gå hemma och njuta i 12 månader, vad spelar då 3 extra månader för roll :)

Flyttar min blogg, börjar om på nytt, och gör ett sista försök till att hålla bloggen levande...