...underbara onsdag, ojämn vecka, då min Prinsessa kommer hem igen. I morgon. Abstinensen är brutal!

Min vackra vackra Prinsessa!


Bilden är tagen ute vid Rotsidan. Vi hade varit och besökt Mannaminne när vi fick för oss att åka hit ut. Det blåste som bara den men Prinsessan trivdes som fisken i vattnet bland alla klippavsatser.

I övrigt så har livet gått på sparlåga i några dagar. Lyckan finns där inuti, i kroppen, men orken är borta. Tillfälligt. Har åkt på en riktigt överjävlig förkylning som inte vill ge med sig. Har dock inte någon feber idag. Hostan är värst, den sliter i bröst och luftrör. Ont. Har sovit mycket dessa två dagar, och ska snart lägga mig igen, så förhoppningsvis så är jag hyfsat pigg i morgon när jag hämtar Prinsessan på dagis. Hoppas. Önskar.
I normala fall så går jag, för det mesta, på som vanligt även om jag är förkyld. Jag tror det sitter i generna hos kvinnor, just det där att allt ska flyta på som vanligt, även om man är sjuk. Överlevnadsinstinkt? Kanske.
Jag avskyr att inte vara mig själv, att inte kunna gå på som vanligt, inte ha orken, lämna saker ogjorda...
Igår skulle jag åka och pyssla i stan. Det sket sig. Ikväll skulle jag ha åkt på en efterlängtad Partylite-visning. Det sket sig. Det blev inte någon påfyllning av ljusförrådet. Irriterande.
Nåja. Det är I-landsproblem. Skitproblem om jag tänker i det hela stora. Ska inte gnälla men det är ju så förb****t skönt ibland :) Jag har så många runt mig som mår så mycket sämre än mig, som har rätt att klaga, men som inte gör det. Jag har många teorier om detta. Varför si och så? Tror också att "graden" av ens problem är individuell. Det som är ett jätteproblem för mig, kan vara ett skitproblem för någon annan. Och tvärt om.
Nåja. Att få klaga och gnälla gör i allafall mig lite friskare, åtminstone för stunden :)

På torsdag är det tänkt att jag ska ha en Me & I-visning här, men jag tror jag ska ringa och ställ in. Mina inbjudningar blir inte besvarade och flera som en gång har tackat jag, drar sig ur en efter en. Den här gången var jag i allafall ute i god tid, skickat och ringt om påminnelser. Utan vidare respons. Tappar som lusten att engagera mig. Detta var ett sista försök och nu ger jag upp. Punkt.

Märks det att jag inte är riktigt på topp? Tycker hela inlägget fräter av trötthet, uppgivenhet och negativitism. Håll dock ut kära läsare...det kommer att vända... :)

Cheers!