Frustration...
Publicerat den: 2011-01-01 @ 15:40:04 |
Dagbok
...modell STOR.
Alltid är det något. Den förhoppning vi hade om att få åka hem på måndag gick om intet i morse. Nu blir vi i värsta fall kvar i tio dagar till. Det känns helt overkligt. Inte ens när vi kom hit var det frågan om en sådan lång vistelse som 14 dagar. Hela tiden har vi hört att vi får åka hem efter helgen. Så surt.
Inte under någon av ronderna har de heller talat om att det ska göras en passageröntgen tio dagar efter operationen, bara att en sådan ska göras. Det är på fredag, nästa vecka.
Jag känner mig så besviken och på ett löjligt sätt lite lurad. Vi har varit här i fem dagar men det känns som mycket längre.
Vänner och personal försöker på bästa sätt, och med bästa omtanke, peppa oss med att vi får ju den bästa tänkbara vård till vår Prins så länge vi är kvar här. Att detta är det bästa för honom. Att vi är trygg här.
Ja. Jo. Vi är ju inte på något sätt dum i huvudet, någon av oss. Visst fasen förstår vi det, att vården här är bra för honom, annars hade vi väl packat väskan och åkt för länge sedan. Eller hur. Det är ju också så jag försöker tänka, att vi måste klara detta för Prinsens skull och att tids nog kommer vi hem igen. Men det är heller inte så jävla lätt att tänka rationellt alla gånger, speciellt inte när hjärtat blöder efter henne som vi har kvar hemma. Vår Prinsessa. Klarade inte av att tala om för henne att vi inte kommer hem som utlovat. Fixar inte att höra besvikelsen i hennes röst. Lade fegt över det på mamma i stället. Usch.
Prinsen har i alla fall fått en något större matranson. Nu får han 45 ml var tredje timme, i stället för 40 ml. Än så länge verkar det gå bra. Hoppas det håller i sig. Hoppas hoppas.
I övrigt händer det inte mycket här. Vi sitter på rummet mest hela dagarna. Vi har fått låna en barnvagn så vi kan ta en promenad om vi vill. Och ja. Det kan ju vara en bra idé. Men vart ska vi gå? Fram och tillbaka i korridorerna kanske. Kanske gör vi ett försök i morgon att ta en promenad med Prinsen i vagnen, och droppställningen på släpp. Hade jag inte haft datorn och Marcus här så vet jag inte vad jag hade gjort. Förmodligen klättrat på väggarna eller suttit och ryckt mitt hår. Vid mina sinnes fulla bruk hade jag definitivt inte varit.
Marcus och jag firar 2-årig förlovningsdag idag. Grattis till oss!
Alltid är det något. Den förhoppning vi hade om att få åka hem på måndag gick om intet i morse. Nu blir vi i värsta fall kvar i tio dagar till. Det känns helt overkligt. Inte ens när vi kom hit var det frågan om en sådan lång vistelse som 14 dagar. Hela tiden har vi hört att vi får åka hem efter helgen. Så surt.
Inte under någon av ronderna har de heller talat om att det ska göras en passageröntgen tio dagar efter operationen, bara att en sådan ska göras. Det är på fredag, nästa vecka.
Jag känner mig så besviken och på ett löjligt sätt lite lurad. Vi har varit här i fem dagar men det känns som mycket längre.
Vänner och personal försöker på bästa sätt, och med bästa omtanke, peppa oss med att vi får ju den bästa tänkbara vård till vår Prins så länge vi är kvar här. Att detta är det bästa för honom. Att vi är trygg här.
Ja. Jo. Vi är ju inte på något sätt dum i huvudet, någon av oss. Visst fasen förstår vi det, att vården här är bra för honom, annars hade vi väl packat väskan och åkt för länge sedan. Eller hur. Det är ju också så jag försöker tänka, att vi måste klara detta för Prinsens skull och att tids nog kommer vi hem igen. Men det är heller inte så jävla lätt att tänka rationellt alla gånger, speciellt inte när hjärtat blöder efter henne som vi har kvar hemma. Vår Prinsessa. Klarade inte av att tala om för henne att vi inte kommer hem som utlovat. Fixar inte att höra besvikelsen i hennes röst. Lade fegt över det på mamma i stället. Usch.
Prinsen har i alla fall fått en något större matranson. Nu får han 45 ml var tredje timme, i stället för 40 ml. Än så länge verkar det gå bra. Hoppas det håller i sig. Hoppas hoppas.
I övrigt händer det inte mycket här. Vi sitter på rummet mest hela dagarna. Vi har fått låna en barnvagn så vi kan ta en promenad om vi vill. Och ja. Det kan ju vara en bra idé. Men vart ska vi gå? Fram och tillbaka i korridorerna kanske. Kanske gör vi ett försök i morgon att ta en promenad med Prinsen i vagnen, och droppställningen på släpp. Hade jag inte haft datorn och Marcus här så vet jag inte vad jag hade gjort. Förmodligen klättrat på väggarna eller suttit och ryckt mitt hår. Vid mina sinnes fulla bruk hade jag definitivt inte varit.
Marcus och jag firar 2-årig förlovningsdag idag. Grattis till oss!
Postat av: Ingalill
Grattis på förlovningsdagen!
Tråkigt att ni måste stanna kvar så länge... kan dom inte göra sånt i Sundsvall så ni kan vara lite närmre hemma iaf?
