Dopdagen började med en ofantlig mängd stress. Barn som skulle fixas. Jag som skulle fixas. Sambo som skulle fixas. En sista handpåläggning på dopfikat. Och mycket annat. Flås.
När vi väl kom till kyrkan så kändes det ändå rätt så lugnt. Ingen mening att stressa mer då.

Jag hade gjort program till alla gästerna så det skulle slippas bläddra i psalmböcker och för att alla skulle ha koll på vad som hände.



Själva dopcermonin var mycket lyckad. Alla skötte sig bra och Erik log och skrattade hela tiden. Vår lille solstråle.
Vi hade en sjukt cool präst också. Bockskägg, muttrar i öronen, skinnbrallor och den grövsta norrbottniska dialekten man kan tänka sig (nästan). Han gjorde hela spektaklet till något roligt och förutom det obligatoriska gudsnacket så gjorde han det lättsamt och bra.
Min bästaste vän Eva, hennes make och syster sjöng och spelade fantastiskt vackert för Erik. Jag får tuppskinn varje gång jag tänker på det. Det var så bra och jag hade världens bekymmer med att hålla tillbaka tårarna. Det var så nära att det skulle trilla över en. TACK EVA, ELAINE OCH FREDRIK!

Vår underbaraste Agnes sjöng också vackert för lillebror...



Killarna i mitt liv <3



Efter dopcermonin så bar det av till församlingsgården där det väntade kaffe och annat gott. Min goa vän A hade gjort så vackra tårtor till Erik, i form av böcker. Två jättestora goda tårtor.



TACK INGALILL FÖR ALLA FINA FOTOGRAFIER DU TOG UNDER DOPET OCH DOPFIKAT!!!

På kvällen hade vi efterfest här hemma för de allra närmsta. Det bjöds på tre sorters paj, sallad, dressing, bröd, dryck och en massa glädje. Själv så höll jag på att tuppa av av trötthet, men det var det värt. Absolut. 

Må väl!