...som började klockan 05.00 *pip* då min älskade son vaknade på ett alldeles strålande humör. Sådana gånger är det skönt att vara morgonpigg (ärver nog min far som har klivit upp klockan 04.00 de senaste 40 åren). Saken görs inte sämre av att jag möts av ett strålande leende när jag böjer mig över för att kika ner i Eriks säng. Underbara unge! Agnes hade smugit över till vår säng någon gång under natten, så hon vaknade också av Eriks joller, men hon lyckades tack och lov somna om. Dock bara en timme för då var det dags för henne att stiga upp och göra sig klar för ett dagispass och studiebesök hos brandkåren.

Hos brandkåren hade det fått lärt sig massor, bland annat hur man ska ta sig ur ett brinnande hus, vilket telefonnummer man ska ringa om någon händer, hur man ska komma ihåg numret (mun - 1. näsa - 1 och ögon - 2), hur man ger första hjälpen och mycket mer. Ja det var massor de hade fått lärt sig. Mycket bra!!!

Mötte upp Anna, Nora och Agnes (som blev hämtad på dagis av Anna och Nora) på stan. Det blev go'fika och lek i lekparken, vid parken :) I vanlig ordning så var inte Agnes och Nora nöjd med tre timmar tillsammans så vi fortsatte vidare hem till Anna och Nora för ytterligare några timmars bus, bråk och...mer bus...
Märkligt att varje lekdejt måste innehålla minst en omgång bråk och grin. Det är nästan så det inte vore en lyckad lekdejt om de inte 'gnabbas' lite. Det är tur att det ändå går över relativt snabbt och leken kan fortsätta igen. Precis som inget hade hänt. 
Erik han bara hängde med, nöjd och glad som vanligt, på ett hörn. Får han äta, sova och mysa när han vill så är han världens nöjdaste kille. För det mesta i alla fall.

Efter en (trots allt) lyckad lekdejt så åkte jag upp med Agnes till mina föräldrar. Hon ville sova där i natt. Så, så fick det bli.

När jag kom hem så slängde jag i mig lite mat och sedan slängde jag på mig svettiskläderna och gav mig ut på en härligt uppfriskande promenad. 6 kilometer blev det idag. På hemvägen hade jag motvind i full stormstyrka och jäklar vad trögt det gick att ta sig hem, och vad mina öron frös. Önskade mig en varm och skön toppluva, där och då. Fick jobba lite extra dock, i kampen mot vinden. Det är positivt. Nästan 3 mil på 8 dagar har det blivit. Är sååå nöjd med mig själv :)

I morgon väntar hushållssysslor. En bomb har slagit ner här hemma någon gång under dagen (fast ingen har varit hemma) så det är väl bara att ta tag i eländet. Har en massa annat också på agendan i morgon, men det orkar jag inte ens tänka på nu. Håller jag för öronen så kanske jag inte hör mina egna tankar. I wish...

Nu ska jag inte en gnutta skönhetssömn. Sov gott!