Jaha. Ja då har ytterligare en vecka passerat. I en rasande fart. Agnes har varit hemma så det har inte funnits mycket tid till bloggande. Dessa veckor är varje minut värdefull och det är så mycket som ska hinnas med. Det är så mycket vi vill göra. Och det är mycket vi gör. Roliga saker.

I onsdags (8 juni) kom Anna och Nora hit och åt lunch med oss. Jag gräddade våfflor för brinnande livet och det härliga vädret medgav till att lunchen åts ute på vår härliga altan.

Efter matstoppet tog vi en promenad till lekparken där tjejerna gungade som galningar...


Fångade min vackra Agnes mitt i ett 'gung'...


Vätskepaus och kramkalas...


Erik softar i skuggan...


När det var dags för Anna och Nora att åka hem till sig så ville Agnes följa med och sova där. Vilket hon också fick. Allt gick bra tills klockan var 23 och hon började att längta efter sin mamma. MIG! Mitt hjärta började självklart att blöda så jag satte mig i bilen och åkte till henne. Jag ville inte tvinga henne att vara kvar för jag minns ju hur det var, när jag själv var liten och fick hemlängtan. Ren och skär panik. Jag minns särskilt en gång då jag skulle sova hos granntjejerna och fick hemlängtan i den mörkaste vinternatten. Livrädd för mörker, som jag var då, så fick jag så vackert traska hemåt själv. Livrädd. Efter inte ens halva vägen så såg jag något i mörkret (tror det var en älg) vilket höll på att skrämma livet ur mig totalt. Jag tvärvände och jag tror att någon av mina föräldrar kom och hämtade mig. Jag har nog aldrig varit så rädd i hela mitt liv och jag minns känslan som om det hade hänt igår. 
Hur som helst. Jag minns som sagt känslan och den känslan är inte att 'fnysa åt'. Jag är i alla fall stolt över att hon ville pröva att sova över, helt självmant, och sedan att det inte 'lyckades' var inte hela världen. Hon kommer säkert att vilja försöka igen (tack vare att jag var 'pedagogisk' och inte tvingade kvar henne) och jag kommer säkert att få hämta henne igen. Men det gör jag. Om det behövs.

På torsdagen var det återbesök, för Agnes, hos tandläkaren. De ville kolla så att vi hade skött oss med hennes tandborstning. Va! Det var nästan kränkande och inte plockade dessa torterare (tandläkare) några poäng heller. Det var på gränsen till löjligt. Och pinsamt. Vi, R och jag, fick i alla fall 'godkänt'. Jippie!

Min duktiga tjej...


På fredagen hade Erik fått tid på BVC för koll av hans utslag på magen. Han har haft dem i nästan 2 månader och nu ville jag kolla upp det. Torreksem blev dommen. Smörj med Locobase. Men jag tvivlar. Det stämmer inte (jag har en sådan där känsla i magen som jag har lärt mig att inte ignorera...). Idag när jag hade gett honom (burk)mat så blossade det upp och blev rött. Det har blossat upp och blivit rött tidigare men jag törs inte säga om det var i samband med att han hade ätit och jag törs inte säga om det berodde på det idag. Jag ska hålla koll i en vecka sedan får vi se. Förhoppningsvis inbillar jag mig och det är 'bara' torreksem. Tack och lov så kliar de inte!
Jag tog även med mig Agnes för hon hade fått soleksem/nässelutslag som jag ville de skulle kika på. Det kliade och varefter som det spred sig så slutade det gamla stället att klia och istället kliade det på de nya utslagen. Tackars liten! Två dagar senare var utslagen borta.

Lördag! Underbara lördag. Efter lunch drog jag, Agnes och Erik (stackars Marcus stannade hemma för att slita med hallen) iväg till Backsjön och Tulpanfestivalen. Det var hantverksdag och min mamma var där och sålde sitt hantverk (lappsömnad). Det var ett fantastiskt väder så vi lade ut en filt i skuggan och satt sedan och myste i flera timmar. Även barnens faster och hennes kille kom och gjorde oss sällskap.

Picknick. Grillad fläskfilé och potatissallad (som vi köpte på plats)...


Det var mycket mygg där så Erik fick sitta under sitt myggnät en stund...

...tills vi hade införskaffat myggmedel (vi lånade av mamma)...

(vi har konstaterat av vår son har jeansblå ögon. Hans denimhatt och hans ögon matchar varandra!)

Tulpanodlingen blommade för fullt (11 juni)...


Tulpanodlingen en vecka tidigare (4 juni)...


Jag köpte ett jättefint halsband i mässing...

Min mamma och hennes hantverk...


Agnes tillsammans med gårdens fågelskrämma och 'barnlökar'...

(täcket/överkastet som syns bakom Agnes har min mamma sytt).

Efter besöket på Tulpanfestivalen så åkte vi och badade. Det vill säga, alla utom jag och Erik, som 'bara' fick doppa fötterna.

Agnes tar årets första dopp...

Lerinpackning...

Senare på kvällen, så åt vi grillat gott kött, strips, beasås och drack supergott vin, tillsammans. En mycket lyckad dag!

Vitt vin = sommar!

På söndagseftermiddagen kom Agnes fadder/gudmor och hämtade henne. De hade varit och ätit pizza och sedan varit och ridit en stund. En nöjd och lycklig Agnes kom hem vid 20-tiden.
Vi andra stannade hemma hela dagen. Åskan mullrade på mest hela dagen så jag försökte sitta ute på altanen så mycket som möjligt. Jag älskar åskan och jag älskar blixtarna.

I dag, måndag, har jag varit in till stan och köpt blomjord och lämnat Agnes hos R. På väg hem så regnade det och var ett riktigt surväder så jag svängde in hos goaste H & B på en kopp gott Dolce Gusto-kaffe. Tiden formligen sprang iväg så rätt som det var så var det middagstid och dags att åka hem.

Nu sitter jag här och känner lugnet samtidigt som jag saknar min Agnes och hennes underbara kvällskramar. Erik sover sedan två timmar tillbaka och Marcus stökar på i hallen.

I morgon väntar nya äventyr med bland annat god middag hos bästaste vännen Carina...