I morse när jag höll på att röja i en låda i köket så hittade jag ett collegieblock från tiden då jag släktforskade. När jag började bläddra i den kände jag hur det började rycka i 'släktforskartarmen'.
Jag har en massa spännande trådar, både på min mammas och pappas sida, som jag skulle vilja reda ut. Några 'mörka' hemligheter, några oavslutade släktled, några trådar som jag fortfarande är mer (än andra) nyfiken på.

Jag minns att jag satt många timmar, med dåvarande svärmor, på SVAR i Ramsele och letade information. Ömsom tjoande och ömsom slitande mitt hår. Det var besvärligt frustrerande när jag inte hittade den information jag önskade och jordens adrenalinkick de gånger jag hittade något. Pulsen som ökade när jag upptäckte att jag hade något på spåren. Pulsen som sjönk om det någon gång visade sig att jag var helt fel ute.

Men. Så kommer nya tider. Nya familjemedlemmar. Tiden blir en bristvara och möjligheterna att åka till Ramsele färre. Nu upptäckte jag dock att det faktiskt går att forska över nätet. Det kostar lite, men det kan det banne mig vara värt. Det tål att tänkas på!

På min älskade pappa sida finns det några outredda 'trådar'...



(en gammal LO från oktober 2009. Älskar det kortet på oss tillsammans!)

Kanske tar jag mig i kragen och fortsätter där jag slutade för cirka 8 år sedan. Kanske.