...i alla fall halva familjen.

Marcus har legat nerbäddad sedan i söndags och än ser jag ingen ände på hans elände. Det stånkas och stönas och frustas och flåsas. Ja ni vet ju hur karlar blir när de är förkyld. De är som de vore döende...

Agnes fick feber i natt och den har stigit under dagen. Nu har hon 39,7 grader och är helt slut. Hon ligger nerbäddad i sängen och det enda hon vill ha är vatten. Tack och lov för det. Gav henne alvedon för att få ner febern något men det hjälpte bara en liten stund. Den stunden blev hon dock betydligt piggare.

Min vackra Prinsessa med feberrosiga kinder...



Hon har, inte sedan hon föddes, haft så här hög feber så jag är gröngöling på detta området. Har dock läst på Internet om hur jag ska bära mig åt :)

Erik är pigg än så länge *peppar peppar* men har varit gnällig och oroväckandes onöjd hela dagen. Ska tempa honom också vid nästa blöjbyte.

Å så jag då. Ja. Jag är ju mamma. Mammor blir ju inte sjuk. Mammor får inte bli sjuk. Jag har varken tid eller lust att ens känna efter. Hur kommer det sig att det alltid är vi som ska vara så j**la duktiga och tappra. Hur dåligt vi än mår så ska vi allitd (undantag finns naturligtvis) vara starka och hålla ihop. Ändå tills måttet är rågat och allt bara brakar ihop. Och då brakar det ordentligt. När en karl blir sjuk så är han sjuk. Då läggs hela verksamheten ner tills han är frisk igen. Kvinnor däremot, vi ska till alla medel ändå hålla hemmet i tipptopp. Laga maten. Hålla barnen hela och rena. Och helst ska vi låtsas som vi inte har 40 graders feber och halsfluss.
Är jag bara trött och less nu eller är jag faktiskt ute och trampar i rätt spår?

Ja. För tröttheten börjar faktiskt smyga sig på, som ett brev på posten, efter en vaken natt med en orolig dotter. Jag kan dock glädjas åt att Erik har hoppat över nattmålet, det vid 4-5-tiden på natten, i två nätter nu. Hoppas att de förblir så. Det är så skönt att få sova hela natten. Det blir tidigt i säng ikväll. Siktar på 21.00.

Nog med gnäll. Nu ska jag återgå till mitt lyckliga liv som tvåbarnsmamma och sambo. Yehaa!

Må gott!

...med reonoveringen av hallen. Underbart.

Igår åkte vi in till stan för att kolla på tapeter. Ingen av oss hade någon större förhoppning om att hitta en tapet vi tyckte om, men vi kunde ju alltid åka in och kika. Vi kom dit. Kikade runt lite på de tapeter de hade. Vi hittade inte någon. Men. Så började Marcus att bläddra i en av alla 511 tapetkataloger som de har liggandes där. Och där var den. Tapeten från mina drömmar. Tapeten som jag har föreställt mig. Den är i grått och silver. Bredrandig. Hur snygg som helst. Eller hur?!



Den är MYCKET finare i verkligheten och inte alls lika mörk.
Först var vi lite i valet och kvalet. Kanske blir det alldeles för mörkt. Kanske blir vi less den fort. Kanske ska vi ta en vit tapet. Kanske...
Men. Vi vill ha den. Vi vill inte ha vitt...eller grönt...eller blått...eller rosa... Vi vill ha grått. När allt fulfuru (trappspalje och lister) blir vitt och de vita hallmöblerna kommer på plats. Då blir det sketasnyggt. Jag lovar!

Ett bättre exempel på hur det kommer att bli kan ni se HÄR. Om ni klickar bort bilden (i länken) och scrollar ner så finner ni en till bild, som är mycket bättre.

Idag har vi plockat ner alla lister, plockat ner från väggarna, tagit ner lamporna i taket, tvättat träspaljen, flyttat ner ytterkläderna (grovingången får agera huvudentré så länge) och plockat bort hatthyllan. Så nu är det bara resten kvar. Listerna ska målas (alternativt ersättas med nya), taket ska målas, väggarna ska bredspacklas, trappspaljen ska målas och om vi hittar ett billigt klickgolv så ska vi lägga in ett sådant också. Men bara tills vi renoverar köket för då ska det blir samma golv i bägge rummen.

Nästa lördag ska vi åka till Sundsvall och shoppa på IKEA. Hatthylla, skohylla (se här och här) och skoskåp (se det här) ska vi ha. Och lite annat jox.
Längtar tills det är färdigt...

Igår hämtade vi hem Agnes säng. Det blev hur bra som helst. Det blev ett helt annat rum bara genom att byta till en mindre klumpig säng. Enkelt.
Firandet av Uffe på kvällen var mycket trevligt och lyckat. God mat och gott sällskap med många skratt. Perfekt.

Från och med i morgon så kommer Agnes hem på måndagar (och åker till R på måndagar). Inte onsdag till onsdag något mer. Det har fungerat bra med onsdag till onsdag men nu har R fått ett nytt schema och då får han mer ledig tid med Agnes varannan vecka. Toppen.

Nu ska jag gå och ta hand om Erik som precis har vaknat ur sin tupplur.

Må gott!!! 

...av veckan som har gått (och som fortfarande pågår)...

Ja. Måndag till fredag har gått i 220 knyck. Svisch så har fem dagar gått och jag har knappt hunnit med att blinka. Yehaa.

Den 21:a fyllde jag ju 28. Som ni vet. Full fart hela dagen med hämtning av Agnes på dagis och klippning av hennes hår. På kvällen kom goa vänner förbi för att gratta mig. Trevligt.

På tisdagen tog vi det bara lugnt på förmiddagen. Efter lunch åkte vi in till stan för att göra ett besök på badhuset tillsammans med Nora och Anna. Så skönt nu när tjejerna kan bada själv och vi mammor får sitta på torra land och surra i stället. Erik var i vanlig ordning snäll och nöjd, med ett litet undantag runt matdax.

Badbrudarna matar den stackars snäckan som har varit trasig sedan Barna Hedenhös härjade.



När vi kom gem var hela köksbordet fyllt med paket, från alla håll och kanter. Agnes fleecefodrade regnkläder och Eriks Alfons Åberg-kläder hade kommit från IoB-butiken, Agnes softshelljacka och Eriks Villervalla-dress kom från Tradera och Eriks första-året-bok kom från Adlibris.

Första boken ur serien Barnkammarboken.



Det var som lilla julafton här hemma :) Allt, utom Agnes softshell, passade perfekt. Softshelljackan var alldeles för stor så den får vi spara till nästa sommar. Det var lite synd men nu får vi ge oss ut på jakt efter en annan jacka i stället. Inte helt tråkigt det heller :)

Onsdag, och veckans absolut värsta dag. Än så länge i alla fall.
Meningen var att Agnes skulle åka in med Marcus till dagis, när han åkte på jobbet. Men eftersom han drog iväg på kurs i Sundsvall så fick jag skjutsa in henne istället. Som pricken över i:et så försov vi oss också lite. Jippie. Jag körde in henne till dagis, dit hon absolut skulle, så vi var där strax efter 9. 10.30 började babyrytmiken så jag tog mig en långpromenad runt stan för att fördriva tiden lite. Väl på babyrytmiken så var Erik inte alls på humör för att sjunga och dansa. Han ville ha mat istället. Så mat fick det bli. Hann med att sjunga, dansa och fika lite innan det var dags att hämta Agnes på dagis klockan 12.
Ner på stan för att fördriva tiden till klockan 14 då det var dags för tandläkarbesök igen. Vi mötte upp mamma som skulle ta hand om mina små änglar medan jag var i tortyrkammaren. Vi åt en god sallad (som alltid) på Bowlingcaféet och strosade runt lite på stan. Mamma skämde bort Agnes med en jättefin maxiklänning från Lindex, pixiböcker och annat jox.

Så himla fin på min Prinsessa...


Källa: Bild från Lindex Shop Online

Efter tandläkarbesöket, som tog en hel j**la timme, så bar det av på affärn för att handla lite mat.
Kom hem vid 16. Fixade lite med allt möjligt och sedan i med lite mat i oss alla tre.

Vid 17.30 åkte vi till Forsmo för gympa. Jag lämnade Agnes med Anna och Nora tills R kom dit, då jag drog in till stan för firande av Ulf som fyllde 40 år.

På kalaset stannade vi i ett par timmar sedan var både jag och Erik i zombietillstånd. Jag kunde bara tänka säng...nattsvart mörker...tystnad. Så vi tackade för oss och åkte hem.

Behöver jag säga att vi somnade ovaggade?

Torsdagen spenderade vi hemma i lugn och ro. Jag vägrade lämna gården annat än vid en nödsituation. Så hemma blev vi. Underbart.
Marcus kom hem redan vid 13-tiden så vi fick en härlig eftermiddag tillsammans.

Erik överlyclig för att pappa är hemma igen...



Igår, fredag, blev det en tur till Y-sel för att lämna Erik hos mormor medan jag åkte in till stan. Skulle göra mitt sista besök hos tandläkaren för att avsluta rotfyllningen. 
Resten av dagen tog vi det bara lugnt och njöt av att det var fredag. Jag tittade faktiskt på Let's Dance. Och hör och häpna, jag till och med röstade. På vem? Jessica såklart.

Idag lördag har vi en hel massa på schemat.
Först ska vi åka in till stan och kolla på tapeter till hallen. Jag har varit på väg hela veckan för att kolla men har inte tagit mig dit ännu. Idag ska det bli gjort!
Vi ska hämta en säng hos svärföräldrarna som Agnes har fått. Hennes gamla ska upp på vinden.
Klockan 18 ska vi ut på roligheter med Uffe som har fyllt 40. Erik ska få vara hos farmor så det blir en barnfri afton. Härligt.

Ja. Det var det. Det.

Må väl!

...för Bodil ida' :)
Ja, så har man blivit 28 år då...eller vad säger jag...35 menar jag förstås. Eller snarare 38. HJÄLP!!! Två ynka år till 40. Shitpommfritt. Läskigt!

Födelsedagen har firats, med start igår. I år valde jag att dela upp firandet, så igår fick la familia komma och äta av min utsökta smörgåstårta (får man trotsa jantelagen och säga så?) och surra bort några timmar. Mycket trevligt och i vanlig ordning så skämde de bort mig rejält med jättefina presenter. Blommor, grytlappar, sockar och pengar. Myser.

Idag kom några goda vänner förbi och hjälpte till att äta upp smörgåstårtan. Fullt hus hela eftermiddagen och kvällen. Trevligt.
Av Eva med familj fick jag 2 liter vaniljglass, maränger och lakritstopping. Underbart. Älskar lakrits. Av Helena med familj fick jag en jättefin trollslända av smide med en glaskula i mitten. Den ska hänga ute och samla energi under vackra soldagar, så lyser kulan när det blir mörkt (ska ta en bild någon gång och lägga ut). Jättefin. Av Camilla med familj fick jag massor med lotter och en fin blomma. Vann 10 kronor. Toppen! Av Robban fick jag Trisslotter, två oskrapade och en färdigskrapad (garanterad vinst). Vann 75 kronor på dem. Jippie :)
Av min käre man och mina barn fick jag en otroligt vacker blombukett i gula och orangea färger + renovering av hallen, inklusive möbler :)

Favorit i repris...


Eriks overall kom med posten idag. Hur fräsch som helst och helt perfekt nu på våren. Är mycket nöjd över mitt kap.

Uppdatering...


Nu väntar jag bara på Agnes softshelljacka och fleeceregnkläder. Förhoppningsvis kommer de i morgon. Hoppas.

Vann en annan auktion på Tradera också. Tog en chansning och lade ett skambud.

En jättefin velouroverall från Villervalla...


Märket är rätt populär, så vem hade kunnat ana att jag skulle få den för utropspris, 149:-
De är så otroligt fina dessa overaller. Skulle kunna handla hur mycket som helst på deras hemsida där de har massor med rea. Men, ack nej...så blir det inte :)

Nog babblat om detta. Nu ska jag kasta mig i soffan för att varva ner lite, sedan blir det några timmars skönhetssömn.

Må väl, folk o fä!

När Erik åkte ambulans till Sundsvall sjukhus (första gången) så fick han en Ambjörn av ambulanssjukvårdaren. Nu har Ambjörn blivit en riktig favoritnalle för Erik. Varje gång han ligger i sin babysitter så vill han krama Ambjörn, och gärna pussa lite på honom. Mellan varven så sitter han och pratar med honom också (förutsätter att Ambjörn är en han) och har vilda diskussioner med honom.

Erik och hans Ambjörn...

Ambjörn var med hela svängen i Sundsvall och sedan vidare ner till Uppsala. I Uppsala fick nallen hänga på hans säng och tillochmed följa med ner till operation.

Skulle vilja lägga ut något fint kort på Agnes också, men hon fotostrejkar. Bokstavligen. Varje gång kameran kommer fram så gömmer hon sig eller så gör hon något eländig grimasch (hur stavas det?) så kortet inte går att använda. Förhoppningsvis så är det övergående. Förhoppningsvis.

Idag var vi in till Solle en sväng för att handla födelsedagspresent till Agnes kompis som har kalas på söndag. Det blev även en mössa till Erik. En Villervalla. Eller för att vara helt ärlig så blev det två mössor till Erik. Jag kunde inte bestämma mig för vilken jag skulle ta så jag köpte bägge. När vi kom hem och jag prövade dem på honom så insåg jag att en ska tillbaka till butiken i morgon. Han såg inte klok ut i den :) Den andra, som är svart- och turkosrandig, var i alla falla jättefin på honom. Den blir perfekt till hans nya windstopperoverall.
Tanken var att vi skulle gå och titta på tröjor till Agnes också, men vädret var så pissdåligt (snöoväder) så vi tappade lusten. Både jag och Agnes. Vi åkte hem istället. Mycket skönare så. Och mycket billigare :)

Ikväll har vi, tro't eller ej, tittat på Let's Dance. Jag och Agnes. Erik har sovit genom hela programmet och Marcus sitter och gör ritningar och uträkningar för ett pannrum/förråd/garage som förhoppningsvis ska bli verklighet inom kort. Bort med elen och in med vedeldning. Härligt.

Det spritter i mig. Jag känner en så'n massa glädje just nu. Både den bra (äkta genuin glädje) och den dåliga (skadeglädje) sorten. Den bra glädjen njuter jag av och den får mig att hoppa jämnfota och tjuta av lycka och tacksamhet till allt just nu. Glädje till den trevliga tjejen som jag pratade med hos Försäkringskassan. Glädje till mina barn. Glädje till en person som med en enkel handling har gjort vår vardag mycket lättare. Glädje till mina underbara vänner. Glädje glädje glädje. 

Nu ska jag vänta på finalen i kvällens Let's Dance. Har jag sett eländet så här långt så ska jag banne mig se slutet också. Jag tror Tina åker. 

En underbar helg till er alla!

...var ikväll när jag åkte in till stan för 50 minuters taktilbehandling hos Monicas Taktil.
Jag vann ett presentkort innan jag blev gravid, på en behandling, som jag utnyttjade nu. Så skönt. Så avkopplande. 50 minuter är alldeles för kort tid. Det borde vara det dubbla. Jag önskar att jag kunde gå och få behandling åtminstone en gång i månaden, men, tyvärr så tillåter inte ekonomin det just nu. Surt men sant. 

Dagen i övrigt har varit rätt så lugn. Vi (Erik och jag) åkte in och hämtade Agnes på dagis klockan 12 och sedan drog vi raka vägen till mina föräldrar för att kolla på mattan. Den var kanonsnygg. Det blev ett helt annat kök och med nya tapeter så kommer det att bli ännu bättre. Jag önskar att de kunde investera i nya köksluckor också, så de får bort all fulfuru. För där är massor av furu. Isch. Men, den önskan lär nog inte gå i uppfyllelse...

Nu ska jag skruva ner mig i soffan och slötitta lite på TV innan det är dags för skönhetssömnen. Gôtt!

Ta hand om er!!!

...igen!
Vår och höst tycker jag alltid är lite extra belastad ekonomiskt, i alla fall för oss småbarnsföräldrar. Vintern är dock värst med overaller, vinterskor, skridskor, skidor och Agda och hennes moster... Plus att det ska köpas julklappar...

Men. Nu är det då dags att inhandla nya vår- och sommarkläder till Agnes. De kläder hon hade i fjol de har hon naturligtvis vuxit ur (dahaa).
Det ska köpas regnkläder, stövlar, jacka...ja jösses vet allt vad det är...men jag kan bokstavligen höra hur pengarna rasslar iväg. Blä. Det är ju ändå tur att barnbidraget finns för just sådant här.
Ska man hitta något till rimliga priser så får man ge sig av utanför kommunens gränser, för här är utbudet minimalt. Men! Tack och lov för Internet. Detta underbara verktyg/hjälpmedel, där man enkelt kan klicka hem det billigaste man kan finna, utan större ansträngning. Underbart.

Hos IoB-butiken hittade jag ett snyggt fleecefodrat regnställ till Agnes, för 398:- (fraktfritt). Det blev ett fleecfodrat i år, efter flera säsongers velande. Förr, när hon fick hjälp med att klä sig, då kvittade det detsamma om det var jox med flera lager kläder. Men nu, när hon klär sig själv, så känns det enklare med ett ställ som redan är fodrat. Särskilt på dagis där det ska gå fort och hjälpen är dyrbar. 
På Tradera så fyndade jag en supersnygg softshelljacka till henne, i cerise färg, för två hundralappar.

Snygg va...


Den är mycket snyggare i verkligheten!

Till Erik behövde jag en våroverall. Den han har nu, i fleece, är alldeles för varm när han ligger ute i vagnen och sover. Tänkte först strunta i att köpa något nytt till honom, för en jacka och varma byxor hade säkert funkat det med. Men så stötte jag på denna overall på Tradera, som jag vann för lite och ingenting.



Roligt med en lite gladare färg såhär inför sommaren. Nu ska jag bara köpa en snygg mössa till honom, som är lite tunnare. Det får bli ett varv på stan i morgon.

Beställde dessutom ett par grå överdragsbyxor till Agnes också, från Ellos. Tror min dotter kommer att bli överlyckligt, milt sagt, när de dimper ner i brevlådan. Byxorna har nämligen ett Hello Kitty-märke (se här), så de är ju superhippa :)
Jacka till byxorna har hon sedan tidigare. Köpte byxa och jacka på Tradera för 2-3 år sedan. Byxorna har hon vuxit ur men jackan var fortfarande stor i höstas. Knepiga storlekar. Hursomhelst, den är lila och får duga i år.

Nu är det bara stövlar kvar att köpa och de behöver ju inte bli så ruskigt dyra.

Efter denna klädhandlarorgie så är det väl bara att börja om med sparandet till barnklädeskontot. Och julklappskontot. Och semesterkontot. För där sinar det snabbt, utom i semesterkontot för något sådant har aldrig funnits.

Nu ska jag gå och snusa på min bebis, sedan blir det hämtning på dagis.
I eftermiddag ska vi åka till mina föräldrar för att titta på den nya mattan i köket och hallen. Det hände en liten brandolycka i deras kök och nu har de fått ut en ny korkmatta av försäkringsbolaget. Spännande!

Tjing!

Har ni någonsin upplevt att vissa saker alltid kommer i samlad trupp? Börjar dagen med vinst på en trisslott så fortsätter dagen med tur. Börjar dagen däremot med att man tappar något i golvet så fortsätter man att tappa saker resten av dagen. Jag upplever ofta att det är så, men då oftast i positiv mening. Det är bra saker som händer. I detta fallet så handlar det dock om personer ("spöken") som har berört mig negativt någon gång i livet. Spöken från det förflutna. 

Jag försöker att se något positivt hos alla i mitt liv, på ett eller annat sätt. Det finns dock 1% av dessa människor, i mitt liv, som jag inte kan finna något positivt att tycka om. Som jag inte vill tycka om. Som jag inte kan tycka om. Dessa personer har inte berört mig på mycket länge och har enbart funnits långt ute i periferin. Men så dyker de bara upp. Fysiskt och undermedvetet. Poff. Tre spöken.

Det första spöket mötte jag på det mest oväntade ställe man kan tänka sig. Plötsligt så stod vi bara där, öga mot öga. Var det meningen att vi skulle göra upp där och då? Jag vet inte, men jag valde att gå vidare, för personen väckte inte de känslor hos mig som h*n tidigare hade gjort. Det kändes inte som det fanns någon match att göra upp om längre.

Det andra spöket dök upp i min mobiltelefon. H*n besatte den genom ett sms. "Hej! Hur är allt med dig? Hörde att du blivit mamma igen. Saknar dig ibland! Hör gärna av dig." Men vad inni självaste... Varför ska h*n helt plötsligt bry sig, efter X antal år utan ett ljud. Vad försöker h*n åstadkomma med ett sådant sms. Efter att ha betett sig som en praktidiot med de största svek av alla och därmed gjort bort sig så totalt, förväntar h*n sig då att jag ska utbrista i glädjerop. Men kom igen! Jag är en stolt person och den stoltheten håller jag hårt på. Jag valde att inte svara på sms:et. Av ren stolthet, och för att jag inte har förlåtit. Och kommer aldrig att förlåta. Nej. Aldrig. Men jag är också trygg i det beslutet, att aldrig förlåta.

Det tredje och sista spöket dök upp i en dröm. I E N  D R Ö M ! Märkligt för det var inte ens en mardröm, bara en sådan där dröm som upprör och som man vaknar upp förbannad av. Så sjukt.
I drömmen stod personen utanför min ytterdörr, ringde på och frågade om jag bjöd på en kopp kaffe. Även den här gången dissade jag personen totalt. Smäll med dörren sedan vaknade jag. Upprörd över att h*n hade fräckheten att be om kaffe. Som sagt. Så sjukt.

Det är så märkligt alltihop, och det stör mig, för jag förstår inte varför de dyker upp i mitt liv just nu. Är det för att ta ner mig på jorden igen. Är det för att påminna mig om att de faktiskt fortfarande existerar. Är det för att ta udden av min lycka. Är det något som jag har ogjort med dessa människor som jag borde ta itu med. Jag ska grunna på vad som känns bäst och utgå från det. Jag var så perfekt nöjd med att ha dem där de var innan, i periferin av mitt liv, så helst vill jag nog förpassa dem tillbaka dit. Där hör de hemma.

Annars så är jag oförskämt lycklig. Agnes kom hem idag, efter en vecka hos R. Erik växer och är starkare än någonsin. Min Marcus är mannen i mitt liv (där har det aldrig funnits någon tvekan). Jag har personer i min närhet som gör mig trygg. Ja, jag kan räkna upp många fler saker som förgyller mina dagar men jag tror jag låter bli :)
Det negativa tänker jag på ibland, då och då, men det positiva överskuggar det negativa. Tack och lov.

Nog om denna "livsfilosofi" för nu ska jag försöka få några timmars sömn innan det är dags att kliva upp för att ge Erik nattmålet.

Lev lycklig!

Igår lyckades Agnes locka fram ett riktigt ordentligt go'skratt från Erik. Det är något alldeles speciellt just det där första riktiga skrattet, det värmer i hjärtat.
Det blev så lyckat att vi fick med det på film så pappa fick se :)



Försök att ignorera min töntiga, och lätt hysteriska, prata-med-bebis-röst :)

Ja. I morgon är det då dags. För Eriks dop. Klockan 12 dånar klockorna.

Dopprogrammen är färdiga. Församlingsgården har dukats och pyntats. Tårtorna är hämtade. Fotografen är dubbelkollad. Dopklänningen är fixad med blått band. Mina ögonbryn är färgade. Agnes (orkar inte Prins- och Prinsessa något mer nu) har lärt sig första versen på Tryggare kan inte vara (Blinka lilla stjärna har hon också övat på, båda verserna). Kläderna är strukna. Blommorna är inhandlade. Huset är städat. Pajerna till "efterfesten" är färdiga. Sångfåglarna övar för fullt på Livet i min famn (lyssna här). Fiskedammen är riggad till barnen. Ja. Något har jag väl glömt. Skulle jag tro.

Kvar att göra, som jag vet, är att bada Erik. Göra salladen till "efterfesten". Sova. Landa. Vore skönt att få hem Marcus också, som är ute och jobba.

Jag känner mig banne mig övermänsklig så effektiv som jag är. Ska inte glömma bort min mamma, syster och svärmor som också har bidragit till effektiviteten. De är guld!

Den här tiden i morgon är det över. Kan det vara möjligt.

Sweet dreams!

Därför byter jag bloggdesing :)

I april förra året så skrev jag om dessa skor i min gamla blogg, och om hur jag brutalt fick mitt hjärta krossat när de inte fanns i min storlek.  

Så idag. Denna ljuva vårlika vinterdag, så klev jag in i en av stadens skobutiker, och där stod dessa underbara skor och väntade på mig. Det fanns ETT par kvar. I min storlek. Till halva reapriset. Det måste vara ödet. Men (alltid ett men) till min stora sorg så tillät inte min strikta budget ett skoinköp. Snyft. Men (igen), då kommer min bästaste syster (som för övrigt tycker skorna är skitfula) och säger att om jag tycker om skorna så får jag dem av henne i tidig födelsedagspresent. JIPPIE! Så. Nu står de hemma hos mig och inväntar sommaren. De är så snygga till jeans så ni kan aldrig tro det :)

Nu längtar jag till sommaren :)

...lycka. Kärlek. Värme. Glädje. Tacksamhet. Förväntan...
Idag är det en sådan dag då allt bara känns helt rätt. En dag då jag bara njuter av allt som jag har och inte surar över allt som jag inte har.

Jag har en underbar man. Jag har två underbara föräldrar. En fantastisk syster (som dessutom är på besök). Hennes barn. Men framför allt så har jag två underbara barn som gör mig till den lyckligaste mamman i hela värlen!!!

Mitt liv...


Det bästa av allt detta är att vi är alla friska och välmående (bortsett från mina extrakilon då ;).

Inte nog med det...
Vi har dessutom ett härligt hus som jag älskar. Jag har massor av visioner, både om saker som jag vill göra och saker som jag ska göra. Jag har underbara vänner som jag kan lita på till 100% (de är inte många men absolut dessto bättre). 
Det finns så mycket mer som jag är tacksam för men det sparar jag till en annan gång :) 

Det gäller att ta tillvara på varje minut av detta glädjerus nu när det infinner sig. I morgon kan PMS-monstret ta över och friden är slut (ett stänk av pessimism, jag vet).

Nu ska jag ta mina små liv på en promenad i det vackra vädret innan solen går ner. Ikväll blir det tårta för världens underbaraste sambo fyller 35 år idag!

Nu har jag svamlat färdigt för idag :)

Pöss!

Vart går gränsen för den?
När vi började planera för ett gemensamt barn så visste vi att det skulle bli tufft ekonomiskt, i alla fall för min del, men det här är ju löjligt. Skrattretande. Jag har 157 svenska kronor efter skatt (242:- brutto) per dag i föräldrapenning från Försäkringskassan. Etthundrafemtiosjukronor!!! Det ger mig ca 3140:-/månad om jag väljer att ta ut 5 föräldradagar i veckan, vilket jag helst skulle vilja göra för att kunna vara hemma längre. Men. Alltid ett men. Men med den usla ersättning som jag har så MÅSTE jag ta ut 7 dagar/vecka för att överhuvudtaget kunna överleva månaden ekonomiskt. 7 dagar/vecka = ca 4870:-
Tack vare att min käre sambo tjänar hyfsat varje månad så går det inte någon nöd på oss. Jag tänker på de som är ensamstående, och som har samma usla ersättning som jag. Det finns så många... 
Jag känner mig lite bortskämd som gnäller över en sådanhär sak men faktum är att jag hatar, bokstavligen, att ha det så här. Att behöva vända på mina ören för att få det att gå ihop, och att behöva andvända mig av andras (läs: Marcus) pengar. Jag vill klara mig själv. Vara oberoende. Självständig. Bläää. 
Jag har dock en förhoppning om att få jobba lite i sommar, fast jag egentligen vill vara hemma, så jag får tjäna ihop en liten buffert att leva på resten av året.

Nåja. Nog gnällt om detta nu. Men visst är det väl lite synd om mig ;)

Vad händer i övrigt i mitt intressanta liv...

Det har varit en underbar dag. +5 grader och ett riktigt vårväder. Sportlovsväder. Allt blir så mycket gladare när solen skiner och man känner att strålarna värmer. Underbart.
Tittade på Melodifestivalen också. Ska inte orda mycket om det, mer än att det i vanlig ordning mest bara var skitlåtar. Dynga. Lasse Stefanz...men kom igen...hur mycket schlager är det i dansbandsmusik?! Det måste ju ha brunnit för Christer Björkman när han plockade ut tävlingsbidragen. Urk.

Systeryster och två av hennes barn (de blir 12 och 18 år i år) sitter just i detta ögonblick på tåget, på väg till Norrland. Nästa barn, som är fyller 20 i april, kommer på onsdag. Herrejösses så stora de har blivit. När hände det? *Poff* sa det bara, så har de blivit stor...vilket då måste betyder att jag har blivit gammal...eller... Nejnej, det kan inte stämma. Iiiiiii...
Bort med hemska tankar. Fokus Bodil. Fokus. Jo...de har inte träffat Prinsen ännu så det ska bli så roligt att få visa upp underverket och skryta över hur fantastisk han är. Vi ska bara mysa och vara tillsammans i nio dagar. Underbart.

I morgon är det dags för årets Remslespel och Prinsessan ska åka för tredje året i rad. Ett tag trodde vi inte att hon skulle kunna delta på grund av magsjuka men nu är hon hur pigg som helst och vill åka. Start 13:33:00 *pip* Hela tjocka släkten ska dit för att hejja på henne. Jag ska uppföra mig och inte bete mig som en galen skidmorsa. Lovar.

Nu ska jag däcka framför TV:n för att invänta min underbare son som snart vaknar och vill ha mat.

So long folks!

Ja. Ni läste rätt. Prinsen ska döpas i KYRKAN. Och jag och Marcus som inte ens tror på någon Gud. Hur kan vi då döpa vår son i KYRKAN. Jo. För det handlar inte om oss, mig och Marcus.
Jag vet inte hur många gånger som jag har fått "försvara" och förklara oss, sedan den dagen vi bestämde oss för att döpa Prinsen i kyrkan. För det var inte någon självklarhet. Först funderade vi på en "vanlig" namngivningscermoni. En sådan hade helt klart stämt bättre överens med vår "tro" (eller avsaknad av) men samtidigt så kände vi också att i så fall kunde vi lika gärna strunta i det. Plus att det vi i så fall inte skulle ha möjlighet att samla alla de vänner och all den släkt som vi önskade (om vi skulle ha det hemma).
Vi (mest jag) har vägt för och emot, att döpa honom i kyrkan eller inte. I slutändan så resonerade jag som så, att; först och främst så handlar det om Prinsen. Vad är bäst för honom. Just nu så kvittar det väl honom, om han blir medlem i kyrkan eller inte, men i framtiden kan det ha större betydelse. Som medlem i svenska kyrkan får han delta i alla deras aktiviteter, ta del i deras gemenskap (om han så önskar) han får komfirmera sig och framför allt så får han ta ett eget beslut i framtiden. Om han vill fortsätta vara medlem eller inte. Vi tar inte det beslutet åt honom.
Flera som jag har diskuterat detta med har inte riktigt förstått hur jag resonerar, och tycker att det är dubbelmoral, hyckleri, konstigt och så vidare. Jag kan inte se det så. För det handlar som sagt inte om mig/oss. Vi kommer däremot inte att vara så "aktiva" under själva cermonin. Tackbönen har vi deligerat ut till Prinsens moster och Evangeliet om Jesus och barnen får farmor läsa. Det hade jag däremot kallat hyckleri, om vi skulle stå där framme och tacka Gud för vår son, eftersom vi inte anser att det är honom vi har att tacka.

När Prinsessan döptes i kyrkan så var det ett mycket lättare val. Eftersom situationen var som det var mellan mig och hennes far så kändes det mindre "intimt" att ha cermonin i kyrkan, än om vi skulle ha haft en privat namncermoni i något av hemmen. Det kändes opersonligt och jag lade inga värderingar bakom beslutet. Jag ville mest bara få det gjort. Det är tråkigt att tänka på det idag och jag kan med ärlighet säga att jag inte log en enda gång under hela cermonin. Först när det var över och det var dags för fotografering, då log jag. Men. Nu är hon i alla fall medlem i svenska kyrkan och hon kan ta ett eget beslut i framtiden. 

Här är Prinsessan när hon hade fått vatten på huvudet och därmed var renad från syndens skuld, välkomnad i Guds familj och medlem i svenska kyrkan.



Dopklänningen sydde min mamma till min systers dop för 49 år sedan. Vi tre syskon är döpt i den plus syrrans tre barn, flera av mina kusiner, flera av deras barn och min Prinsessa är döpt i den. Och snart även Prinsen. Alla namnen finns broderade på underkjolen, i blått för pojkar och i rosa för flickor.  

Prästen var här i går (torsdag) och hade samtal med mig och Prinsen. Han var fantastiskt trevlig (och varför skulle han inte vara det?!), ung och hipp :) Mot slutet av samtalet så frågade han lite försynt om vi inte hade funderat på att bli medlem igen. Jag svarade självklart nej och sedan berättade jag hur vi resonerade. Det märkliga med det hela var att han, av alla, förstod (och accepterade) mitt resonemang. Coolt. 

I övrigt runt detta "jippo" så blir det cirka 45-50 gäster, solosång i kyrkan av Prinsessan, duettsång i kyrkan med gitarrkomp, privat dop- och mingelfotograf, videofilmning, specialdesignad doptårta, fiskdamm för de små med mycket mera. Jag älskar att ha FEST :)

Nu blir det mys i soffan för nu är Let's Dance slut. Hoppas jag.

Ha en underbar helg!

Jag ska sluta att planera. Det blir ändå sällan som jag har tänkt mig. Inte för att det gör så mycket egentligen, att planerna ändras, men varför lägga energi på det...

Jag brukar försöka lägga upp dagen på ett någorlunda praktiskt och tidssparande sätt för att slippa stressa. För är det något jag saknar som spädbarnsförälder (och nu även TVÅ-barnsförälder) så är det tid. Minns det med Prinsessan, att hur jag än gjorde så var det brist på tid. Märkligt. Ännu värre är det nu. Det är som att det går fem minuter på en minut. Resultatet av denna jakt på tid blir en massa onödig stress. Därför ska jag sluta planera dagen och sluta med att planera in flera saker samma dag. Det blir ändå bara pannkaka.
Är väldigt avundsjuk på de mödrar som har både tre fyra och fem barn och ändå lyckas få ihop dagen med alla dess måsten, utan att bli det minsta stressad, svettig eller irriterad. För sådana finns. Det vet jag.
Hur som haver...

Idag hade jag fått tid på Vårdcentralen till Prinsessan. Äntligen.
Hon har under flera månader haft ont i magen, till och från. Nu på slutet har det blivit mer och det har även hänt att hon har kräkts några enstaka nätter. Att en femåring har ont i magen kan ju bero på så mycket och det behöver ju inte vara medicinskt. Att pendla mellan de två viktigaste personerna i hennes liv kan ju vara en orsak. Dagis kan vara en annan. Åldern kan vara ett tredje. Nåja. Jag vill ändå kolla upp det magonda, så det inte är något medicinskt, eftersom det finns glutenintolerans på R's sida. Mötet med läkaren var givande och hon tog det hela på allvar. Jag var lite rädd att det skulle avfärdas eftersom det "bara" är magont. Ähhh...jag vet inte...men jag fick bra vibbar inne hos läkaren (kvinnlig). Hon pratade med Prinsessan och lyssnade på det hon sa. Klämde på magen och lyssnade på hjärta och lungor. Hon skickade en remiss till labb på en massa olika prov och odlingar plus att vi ska ge henne Laktulos (eller liknande) så hon blir lite lösare i magen.
Jag var lite orolig (är ju mamma för jössenam) hur det skulle gå på provtagningen. Ett stick i fingret vet jag att hon hade fixat, men nu skulle det stickas i armen och det hade hon inte gjort förr. Men min oro var helt obefogad. Hon fick först gå in med "provtagaren" själv så satt de och pratade, sedan fick jag komma med in. När blodprovet skulle tas så fick Prinsessan sitta i mitt knä. "Provtagaren" gjorde alla förberedelser och sedan stasade hon.

"Provtagaren": -Nu sticker det snart till. Är du beredd?
Prinsessan: -Ja. Stick nu.
"Provtagaren": -Minns du vad jag sa? Att det kommer att kännas som en mygga sticker dig ungefär.
Prinsessan: -Ja.
"Provtagaren" stack och Prinsessan skriker AJ!
"Provtagaren": -Kändes det som en mygga nudå?
Prinsessan: (med nonchalant röst) -Nä...snarare som en geting!
Jag: -Men...ska du inte börja gråta?
Prinsessan: -Varför då?
"Provtagaren" och jag: -hahahahahahahaahaha...


Underbara skitunge :)

Efter det så bar det av upp på BVC för vägning och mätning av min Prins och Prinsessa.
Prinsen väger nu 5680 gram och har ätit upp sig till normalkurvan igen. Underbart.

Ner på stan för att äta lunch. Vi valde Bowlingcaféet (vad annars) men det fick vi bittern ångra. Helvete så kallt det var där. Dörrarna stod ju i princip öppna hela tiden med alla fredagshandlare. Vi fick sitta med ytterkläderna på oss för att inte frysa ihjäl. Grinigt att tillslut hitta något negativt på bästa stället i stan. Surt.

Prinsessan följde med sin fadder efter lunchen så jag och Prinsen fick återvända till L-sele utan henne. Hem fort fort för att hinna fli undan lite stök innan bästaste Eva kikade förbi. Hann göra det mesta innan hon plingade på dörren. Det blev en mysig pratstund innan hon vände hemåt.

Till middag blev det hämtpizza och en mellanöl. Såååå gott!!!

Jag har hunnit med ungerfär tre fjärdedelar av vad jag hade tänkt göra idag. Jag hade tänkt kika på ett par nya byxor, tvätta, besöka Apoteket, dammsuga med mera. Men. Det får bli en annan dag...alla måsten lär ju ändå inte försvinna bara för att jag inte hinner med :) Livet är ju hur som helst ändå helt underbart.

Nu väntar jag på att Prinsessan ska komma hem. Klockan börjar bli mycket...

Ha en underbar helg. Det ska jag ha!